May
Sunday 18 November 2007 photo 15/37
|
Du vandrar fram på kyrkogårdens gångar, Du som kom från svunna tider som nu borde vila här En grå gravsten, mossa växte över den, En bortglömd man från längesedan En pärlvit duva i sten på en gravsten, En älskad mor En svart sten med guldtext Ett barn som lämnat jordelivet alldeles för tidigt En nygrävd grav, ännu ingen gravsten Där står hon, i en vit klänning Du tittar på henne, alldeles för tidigt för att följa med dig till andra sidan, Men hon var tvungen Hon tittade på den vita kistan i graven Där låg hennes kropp Ett förbrukat skal, Något att lämna bakom sig Hon ville inte följa med dig, hon ville stanna, Det tyckte du att hon borde få, men du fick inte lämna henne Du tog hennes hand och ni vandrade längs gången, Förbi gravstenarna, de gamla och glömda, de fortfarande sörjande Hon var saknad av många, hon hade haft det svårt Du visste att hon skulle få det bra Du stannade och hon fortsatte att gå En vindpust svepte över kyrkogården och gestalterna var borta Inget annat än en synvilla, Hon fick vila i frid
Annons
Visa toppen
Show footer