Det blev lite debatt om detta på pedagogiskt ledarskap. Jag kom inte på något bra att säga just då, så jag skrev ner det istället. Ida skötte diskussionen så bra! :) Under dagens lektion i pedagogiskt ledarskap så kom vi in på en mycket intressant diskussion om lärare och lärares påverkan på elever. Vi hade en person som var syntare men som blivit tvungen att bland annat byta frisyr för att få undervisa. Vi hade några som tyckte att detta var fel och så hade vi några som tyckte att lärare inte ska se ut hur som helst. Ska inte lärare få ha en egen personlighet? Om en lärare måste ändra på sin klädstil eller annat som utmärker denne lärares personlighet så tycker jag att det är fel. Att barn och ungdomar påverkas på olika sätt från olika håll tycker jag är bra. Jag tror att det är en av de saker som stärker oss som människor. Om man bara skulle undervisas av samma sorts personer och inte ha någon erfarenhet av hur andra sorts människor tänker så blir man väldigt trångsynt. Om man däremot skulle få erfarenheter av många olika sorters människor så blir man starkare som individ och man får ett vidare synsätt. Jag menar, om vi ska börja neka personer med en viss klädstil eller frisyr att ha ett jobb som involverar barn och ungdomar så kanske vi nästan ska utesluta alla? Då kan vi ju inte ha lärare som är politiskt aktiva, det kan ju påverka barnen. En socialdemokrat kanske skulle vägra att låta en moderat undervisa dennes barn. Vi kanske inte kan ha lärare som är troende. Det kan också påverka barnen. En kristen förälder kanske inte alls vill att en muslim skulle undervisa hans eller hennes barn. Vi kan inte låta människor med en annan sexuell läggning undervisa barn. En homosexuell förälder skulle säkert vägra låta sitt barn bli undervisat av en homofobisk lärare. Om vi nu har tagit bort de personer som skulle kunna påverka eleven på något sätt så har vi en ganska konstig lärare kvar. Läraren skulle klä sig i en grå nyans som inte väcker uppseende. Läraren skulle ha en frisyr som ingen lade märke till. Läraren skulle inte vara politiskt aktiv, för säkerhets skull kanske denne inte ska rösta i några val heller, för att vara på den säkra sidan. Läraren skulle inte tro på någonting. Denne skulle inte ens kunna vara ateist. Det bästa vore om läraren lät bli att fundera på frågor om livet överhuvudtaget. Då behöver inte denne lärare fundera på vad han eller hon tror på. Läraren skulle inte ha någon sexuell läggning. Alltså en person som inte attraheras av någonting och som lever i celibat. Då skulle läraren inte kunna påverka några elever alls. Då frågar jag mig, hur roligt är det att lyssna på denne lärare? Läraren har inga egna åsikter om någonting, för det kan ju påverka eleverna. Läraren kan inte ha några livserfarenheter att dela med sig av, för det kan ju eleverna påverkas av. Läraren skulle lära eleverna att ett plus ett var två. Eleverna skulle inte få lära sig något om livet, ingenting om de kunskaper som man kan ha större nytta av utanför skolan. Eleverna skulle inte få lära sig om rätt och fel, för då tar ju läraren ställning till något och det kan ju påverka eleverna. Visst låter det alldeles galet? Det tycker i alla fall jag. Därför anser jag att vi ska ha olika sorters människor i skolans värld och barnens uppväxt. Olika förebilder som lär eleverna att se livet i en större utsträckning och mer nyanserat idag. Den så kallade heteronormen skulle kanske till slut kunna försvinna. Då skulle alla kunna vara som de ville och dagens diskussion skulle aldrig ha ägt rum. Linus Törneberg, KMT06

Annons

The photo has no tags

July 2009