December
Saturday 21 March 2009 photo 3/6
|
<span style="font-size: 12pt; font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA;">Alla ska vi komma till den dan vi ska gå vidare på vår färd, Den dan då det e dags för oss, att lämna denna värld.
Den dan för mig är nu mamma, jag vet att den är här,
vill att du ska veta mamma jag e så hopplöst kär
Att lämnas utav han, som var ditt hopp ditt liv ditt allt.
Du vet mamma han, som du älskat tusenfallt
Det gör ju så ont mamma, det plågar så oehört
Hur tror du att det känns, när ditt liv e förstört?
Jag vill att du ska veta mamma, jag glömmer aldrig er
Tänker på er alltid, även när jag inte finns hos er mer
Jag hoppas dagen kommer mamma, den dan ni ska förstå
Att jag inte orka mera, utan var tvungen till att gå För Jag önskar att du visste mamma, hur sårad som jag är, Önska ni kunde känna, den sorgen som jag bär.
Handen som han håller mamma, den är inte min,
Hur ska jag någonsin glömma, vår kärlek som var så fin?
Jag har ju försökt att kämpa mamma, försökt att orka stå
Men säg mig lilla mamma, hur ska det någonsin gå?
Hoppet lever länge, men nu släcks min sista glöd
För säg mig lilla mamma var är meningen att va levande död?
Jag vet ju att du säger mamma, att tiden läker sår
Men du säger också mamma, att djupa ärr består
Det är därför som jag nu mamma, säger er förväl
För att finna ro, i min sönder trasna själ.
Så när jag är borta mamma, försök då att förstå
Älta inte frågor, jag tror ni vet ändå
Säg till mina vänner mamma, förlåt mig och förväl
Jag slipper lida mera nu och får äntligen ro i min själ
Å Mamma säg till lillan, att hon min solstråle är
Se på hon vid saknad, så finns jag alltid här.
Det är dags för mig att gå nu, men en önskan har jag kvar
Mamma lova minnas mig, som jag en gång var
Och Om du skulle vakna mamma, av regnets stilla gråt
Så är det bara jag mamma, som viskar tyst förlåt
Den dan för mig är nu mamma, jag vet att den är här,
vill att du ska veta mamma jag e så hopplöst kär
Att lämnas utav han, som var ditt hopp ditt liv ditt allt.
Du vet mamma han, som du älskat tusenfallt
Det gör ju så ont mamma, det plågar så oehört
Hur tror du att det känns, när ditt liv e förstört?
Jag vill att du ska veta mamma, jag glömmer aldrig er
Tänker på er alltid, även när jag inte finns hos er mer
Jag hoppas dagen kommer mamma, den dan ni ska förstå
Att jag inte orka mera, utan var tvungen till att gå För Jag önskar att du visste mamma, hur sårad som jag är, Önska ni kunde känna, den sorgen som jag bär.
Handen som han håller mamma, den är inte min,
Hur ska jag någonsin glömma, vår kärlek som var så fin?
Jag har ju försökt att kämpa mamma, försökt att orka stå
Men säg mig lilla mamma, hur ska det någonsin gå?
Hoppet lever länge, men nu släcks min sista glöd
För säg mig lilla mamma var är meningen att va levande död?
Jag vet ju att du säger mamma, att tiden läker sår
Men du säger också mamma, att djupa ärr består
Det är därför som jag nu mamma, säger er förväl
För att finna ro, i min sönder trasna själ.
Så när jag är borta mamma, försök då att förstå
Älta inte frågor, jag tror ni vet ändå
Säg till mina vänner mamma, förlåt mig och förväl
Jag slipper lida mera nu och får äntligen ro i min själ
Å Mamma säg till lillan, att hon min solstråle är
Se på hon vid saknad, så finns jag alltid här.
Det är dags för mig att gå nu, men en önskan har jag kvar
Mamma lova minnas mig, som jag en gång var
Och Om du skulle vakna mamma, av regnets stilla gråt
Så är det bara jag mamma, som viskar tyst förlåt
Visa toppen
Show footer