Friday 18 December 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
minsta motgång blir ofrivilligt som en spark i magen när jag redan ligger. Jag befann mig där, så långt nere som jag aldrig kunnat förutspå, inte i min vildaste fantasi. Tankarna flödar i samband med hur det va då, jag är rädd. Jag vet, jag vet att jag någon dag kommer att stå stadigt, men när? Det är bara en svår tid nu. Det går åt rätt håll, jag ska ta mig igenom de dagarna som va som ett svart hål för ett årsedan. Det är nu alla tankar växer sig starkast. Jag blir påminnd, var dag. Fan vad det är jobbigt nu...
Annons