Säg minns du hur det är jag brukar vara, minns du hur stabil jag var igår? Nu är jag påväg att lösas upp till ingenting för dagen har varit prövande och svår, kanske onödigt svår. Men mig ska du inte tycka synd om. Du vet väl hur nöjd jag brukar vara? Jag tror att du ställs i min väg för att du kan återställa allt så allt blir bra. Du kan enkelt göra allting bra. Du ber mig inte sänka blicken, men i mitt öga bor en vulkan och den kan bränna hål i bröstet på den som inte är van. Håll dig undan då jag ber dig, för jag är svart som sot. Jag jagar efter lindring, söker efter bot. Jag gick ur askan, in i elden och jag gjorde det med flit. För jag har bränt allting bakom mig och kan aldrig mer gå dit. Kanske var det fel, inte var det lätt, men jag var tvungen att gå. För jag fann inget annat sätt. Om du visste var jag varit, så skulle du förstå, att det är sant som jag sagt till dig. Jag visste inte varför, inte vart och inte hur. Jag följde min instinkt och jag flydde som ett djur.

Annons

The photo has no tags

July 2010