Jean Grey/Phoenix (spelad av Famke Janssen), som i X-men 2 offrade sitt liv för sina mutantvänner, är tillbaka - fast i sin egen kropp är hon den mäktigaste mutanten av de alla. Men det värsta har ännu inte nämnts: det är nämligen så att människan har funnit ett botemedel mot "mutantinism". Många mutanter är överlyckliga för detta, eftersom vissa inte klarar av att vara "annorlunda". Några som inte är glada över detta är X-mengänget. Den stora mutanten Magneto (spelad av Ian McKellen) utnyttjar Jean Grey's stora kraft för att kriga mot människan, men Wolwerline (spelad av Hugh Jackman) och hans gäng tycker det är fel, Magneto får inte utnyttja henne! Det resulterar i ett krig mellan tre olika "gäng": Människan, Magneto's mutantgäng och Wolwerline's gäng. Spännande. Jag har aldrig riktigt varit ett så stort fan av "Superheroes-filmer", det blir helt enkelt för mycket för mig. Starka människor med tighta dräkter som räddar världen gång på gång är lite för långt ifrån min vardag, om man uttrycker det så. MEN! Men, mina vänner, i detta fall, i "X-men"-filmernas fall, så är jag väldigt svag och o-hatisk. Här finns det starka personligheter, många karaktärer som man kommer ihåg (i "Batman" finns det ju bara Batman själv, och okej då, hans kille Robin dyker ju upp lite då och då). Men vad är det då som "X-men" flirtar in sig hos mig med, som inte de andra "Superheroes- movies":erna saknar? För det första, så det ovanstående om karaktärer och bla bla bla... För det andra, så vet jag inte riktigt, om jag ska vara helt ärlig. Det är nog bara det att det är något nytt, inte den 25:e "Batman"-filmen eller så, you know. Här har man med tre filmer satsat på en mer okänd sere, med ganska okända superhjältar (dock har jag känt till karaktären Wolverline ett bra tag, dels för att min lille broder Pierre ägde en Wolverline-leksaksgubbe när man var en lite yngre påg, och dels för att min morsa är ganska besatt av Wolverline. Hon tycker att han är en cool snubbe/man.). Handlingarna är mer genomtänkta, mer detaljerade. Det är mer historier. Om man ska jämföra med Batman igen, så känns det ibland (ganska ofta faktiskt), som att dom har slängt ihop någon story när varje ny Batmanfilm ska göras, dom vill bara komma igång. För dom vet att det säljer, dom vet att folk går och ser filmen, för Batman är stor, Batman är fanemig nästan kult. Så, för att summera denna kanska o-summeriska recension, vad tycker jag om filmen då? Well, som sagt är jag inte ett så jättestort fan av superheroes-filmer, det kommer jag nog aldrig bli. Men X-men 3 - The Last Stand, får ett helt klart godkänt, en tumme upp i luften, men den lyfter inte direkt. Det är fortfarande mycket drama och "åååh hur ska vi klara oss, och åååh där kommer vår hjälte och räddar oss!!!". Men jag förlåter det, för det är grymt bra skådisar, handligen är överlag jäkligt bra och genomtänkt, och det är det som gör en film bra, enligt mig.

Annons

The photo has no tags

October 2010