Det finns inget bättre än att sitta och lyssna/se på Toto's Falling in Between live på M-O's 100 tums tv/filmduk, högsta volym, surround sound, magisk musik, magiskt ljud, musik i dess vackraste och bästa form. Eller att se ut över lägenheten som är uppe på ett berg, där man ser ut över en sjö, berg vid horisonten. Det är så jävla vackert och ger en gåshud som jävlar. Eller att sitta och gapflabba åt min faster när hon sjunger till 'Så ska det låta'. Jag lovar er, om ni hade hört det hade ni utan någon som helst tvekan pissat på er av skratt. Jag fick fan hålla mig. Eller bara flumma runt med släkten. Om ni tycker att jag är galen får ni skälla på min farsas syskon, it's their 'fault'. Jag har haft ett par sjult sköna, avslappnande, på ett sätt hemska men på ett finhemskt sätt, dagar uppe i Timrå i de norrländska skogarna. Jag älskar den staden/samhället/byn, har alltid gjort, kommer alltid göra. Och oooj vad kändiztätt Ståkkhålm cäntraoul har varit då. Jag såg 'älzkade' Marie Picasso eller vad hon heter, storebroder såg coola Ernst Billgren, och idaaag såg jag lilla Marcus Birro. Han är möe bra. En paranteeees sådärja. Och snart bär det av uppåt igen, den här gången till Älskade Anna och Hans uppe i Ljusdal. Puss.

Annons

The photo has no tags

October 2010