Tisdag

Idag har varit en dag i slapphetens tecken. Har kollat på film (först någon konstig där val kilmer spelade Elvis. Morsans inköp... Sedan Casanova. Den var faktiskt rätt så helt okej bra...), och DM-dvd'r. Eller, det blev bara en; den senaste Live in Milan (tack älskling!), One night in Paris (återigen: INTE Hiltons porrfilm, utan DM-dvd'n) funkade som vanligt inte. Tror den har svikit mig och sagt "hej då". Buhu, men det är förståeligt. Fan vad den var igång ett tag, alltså... Får köpa ny.

När dom spelade Walking in my shoes fick jag en så d j ä v l a rysning. Ni vet sån där läskig rysning som man bara får i väldigt särskilda fall, man får liksom rysning i pannan, till och med. En sådan fick jag.

Och så började jag tänka på norrland. Fy fan vad jag saknar min farbror. Min kära tekniknördsfarbror som har en lägenhet uppe på ett berg där allting stinker teknik. Tittandes på DM-dvd'r, U2-dvd'r & RHCP-dvd'r,  FY FAN vad jag saknar det! Måste fan upp dit någon gång snart... Saknar det! Och utsikten... och allt flum. Min fabror är för övrigt kanske svensk värdsmästare på att flumma längst och mest. Galen!

Men Walking in my shoes alltså... låten som "hemsökte" mig så många år... och fortfarande gör. Ligger där på skrivbordet och säger "lyssna" varje gång jag behöver hjälp. Och jag får det, jag får hjälp.

 Fan vad djupt och patetiskt det här blev nu då, jag som måste skynda iväg till Ariman och allt. Men DM, och speciellt den låten, det är mycket minnen det! Hela min barndom...

Tjohej nu ska jag iväg, på återseende