September
Friday 3 July 2009 photo 24/27
|
Var bara tvungen att lägga in en bild för att skriva en kort recension av spelningen...
Det var ösigt, det var vackert, jag grät som en liten åsna när introt till "In Chains" satte igång, och tårarna sprutade när Martin Gore steg på scenen. Något av det mäktigaste jag har varit med om. När Gore sjöng "Home", var Amanda och jag visserligen redan överlyftna, men jag har aldirg rysit och gråtit och haft så många olika känslor inom mig på samma gång. Jag vet att de tusentals människorna runt omkring mig tyckte att jag var stange, men jag menar... Allt kom ut, och det var vackert och jag ångrar inte det.
Tyvärr skall man inte se sin första DM-spelning på en festival, och jag är ledsen över att det blev så i mitt fall.
Setlisten av bedrövlig. Endast EN ballad, en genomkörare av i princip alla hits de har haft genom åren, och så lite låtar från den nya skivan (varför de valde de mindre bra spåren förstår jag inte riktigt...).
Men jag skall inte klaga, det hela handlar enbart om att jag hade för höga förväntningar, och insåg inte att det skulle bli halvdant, eftersom publiken till största del bestod utav fulla, oseriösa äckel.
Dock tycker jag det var jäkligt kasst att de slutade en kvart tidigare än spelschemat visade. Tyckte det var konstigt att de slutade med "Personal Jesus", när de under resten av turnén alltid slutat med "Waiting for the night". Antingen handlar det om att låten inte passade som slutlåt på en festival, eller att publiken helt enkelt var för kass och opepp.
Jag menar, vad fan hände under "allsången" under "Peace". Så jääävla pinsamt!
Förlåt älsklingar för att ni nog fick bevittna en utav de sämre publikhaven, men I will see you again soon somewhere where there's people that loves your music och inte ser Depeche Mode för att "det är något man bara måste ha gjort för att sedan kunna säga 'Jag har sett Depeche Mode'".
Love you. :*:*:*
Det var ösigt, det var vackert, jag grät som en liten åsna när introt till "In Chains" satte igång, och tårarna sprutade när Martin Gore steg på scenen. Något av det mäktigaste jag har varit med om. När Gore sjöng "Home", var Amanda och jag visserligen redan överlyftna, men jag har aldirg rysit och gråtit och haft så många olika känslor inom mig på samma gång. Jag vet att de tusentals människorna runt omkring mig tyckte att jag var stange, men jag menar... Allt kom ut, och det var vackert och jag ångrar inte det.
Dock tycker jag det var jäkligt kasst att de slutade en kvart tidigare än spelschemat visade. Tyckte det var konstigt att de slutade med "Personal Jesus", när de under resten av turnén alltid slutat med "Waiting for the night". Antingen handlar det om att låten inte passade som slutlåt på en festival, eller att publiken helt enkelt var för kass och opepp.
Visa toppen
Show footer