28 November 2007
Pauline
Allt är inte glasklart men nu förstår jag äntligen vad som hände. Jag fattade din hand och vi började vår resa tillsammans genom livet. Vi fick se mycket tillsammans. Jag tror vi har upplevt allt. Dagarna gick och banden blev allt starkare det var du och jag jämt. Det fanns bara Vi. En dag kändes det som allt tog slut. Det var inte längre som det brukade. Det var som om vi hade gått skilda vägar. Jag tänkte att mista en sån underbar vän vill jag inte, hon är allt det man letar efter hos en vän. Genom alla våra tider och stunder tillsammans skapade vi fantastiska minnen. De bästa av alla minnen är korten. De ljuger aldrig och de finns alltid kvar. Jag tog ut ett par av våra bästa. Jag saknar verkligen den tiden, det gör jag. En som glädje och lycka det vill jag återuppleva, tillsammans, med dig och en dag då ska jag också göra det. Det bästa av allt är att vi aldrig släppt varandras händer. Vi har alltid hållt kvar. Men det är ju så, riktiga vänner sviker inte, riktiga vänner stannar ALLTID kvar <3
Direct link:
http://dayviews.com/ljubavi/2007/11/28/