May
Saturday 23 January 2010 photo 1/1
|
En månad tre dagar
Hjärtat mitt.
Hur var det vi sa? Always and forever. Jo det var exakt vad vi bestämde. Sen du försvann, fyra dagar innan jul fån oss, mig och min värld, känns allt så tomt. Stallet Laggarbo har alltid för mig stålat kärlek, värme och trevligheter. Varje gång, fast det kanske inte syns för andra, sneglar jag mot din box. Trots alla hästar är inne så står din box tom. Och jag svär att varenda sekund mina ögon är fästa på boxen, med ditt namn skriven på hugger det till i hjärtat. Man kan inte se det med blotta ögat, ingen ser det, men jag lovar att har ni förlorat någon nära förstår ni precis känslan. Det känns som om någon snurrar ihop hjärtat och vrider ur den som en våt trasa. Det är helt fasansfull känsla och skulle inte önska någon av mina kära den smärtan jag känner varje gång jag kliver in i vårt tidigare så mysiga stall. Jag är sorgsen, för att varje gång jag ska gå igenom stalldörren är det som en osynlig vägg som jag gång på gång måste brotta sig igenom. Som sagt, det är inget du kan se, inget du kan ta på utan bara känna inom dig. Det är fruktansvärt!
Ingen kommer någonsin kunna ta din plats, Polly, Pollai, Llaiski, Snoffsan, Snuttan, Hjärtat mitt. Jag kan inte ens släppa in Terrano i din box, låter kanske galet men det känns så fel, så fel! Det bara går inte att se någon annan häst i din box. Bara att mamma tog bort dina täcken förra veckan från boxhängaren får det att svartna för ögonen. Du är och har alltid en plats i Stall Laggarbo. Utan dig ingenting. Det är ju hos dig allt börjat. The butterfly effect. Det du gjort har påverkat så ofattbart mycket hos så många. Vad hade jag vart idag om du inte funnits i mitt liv? Jag står dig i evig tacksamhetskuld.
Återigen till, always and forever. DU är med mig varje dag, var eviga sekund, hela tiden. Och så kommer det förbli. Utan dig inget mig. Oavsett var vi befinner oss så är det alltid du och jag. För alltid och förevigt, Hjärtat mitt.
Hjärtat mitt.
Hjärtat mitt.
Hur var det vi sa? Always and forever. Jo det var exakt vad vi bestämde. Sen du försvann, fyra dagar innan jul fån oss, mig och min värld, känns allt så tomt. Stallet Laggarbo har alltid för mig stålat kärlek, värme och trevligheter. Varje gång, fast det kanske inte syns för andra, sneglar jag mot din box. Trots alla hästar är inne så står din box tom. Och jag svär att varenda sekund mina ögon är fästa på boxen, med ditt namn skriven på hugger det till i hjärtat. Man kan inte se det med blotta ögat, ingen ser det, men jag lovar att har ni förlorat någon nära förstår ni precis känslan. Det känns som om någon snurrar ihop hjärtat och vrider ur den som en våt trasa. Det är helt fasansfull känsla och skulle inte önska någon av mina kära den smärtan jag känner varje gång jag kliver in i vårt tidigare så mysiga stall. Jag är sorgsen, för att varje gång jag ska gå igenom stalldörren är det som en osynlig vägg som jag gång på gång måste brotta sig igenom. Som sagt, det är inget du kan se, inget du kan ta på utan bara känna inom dig. Det är fruktansvärt!
Ingen kommer någonsin kunna ta din plats, Polly, Pollai, Llaiski, Snoffsan, Snuttan, Hjärtat mitt. Jag kan inte ens släppa in Terrano i din box, låter kanske galet men det känns så fel, så fel! Det bara går inte att se någon annan häst i din box. Bara att mamma tog bort dina täcken förra veckan från boxhängaren får det att svartna för ögonen. Du är och har alltid en plats i Stall Laggarbo. Utan dig ingenting. Det är ju hos dig allt börjat. The butterfly effect. Det du gjort har påverkat så ofattbart mycket hos så många. Vad hade jag vart idag om du inte funnits i mitt liv? Jag står dig i evig tacksamhetskuld.
Återigen till, always and forever. DU är med mig varje dag, var eviga sekund, hela tiden. Och så kommer det förbli. Utan dig inget mig. Oavsett var vi befinner oss så är det alltid du och jag. För alltid och förevigt, Hjärtat mitt.
Hjärtat mitt.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/llaiski/439206864/
Visa toppen
Show footer