Tuesday 22 September 2009 photo 1/2
|
saknaden till dig går inte att beskriva
kan fortfarande inte förstå att du är borta
ändå har det gått ett helt år nu
ett helt år sen du lämnade oss
vi som är din egen familj, kommer alltid att älska dig
även om vi inte pratar om dig eller nämner dig längre
så tänker vi på dig hela tiden
varje dag kämpar vi tillsammans för att kunna gå vidare
vissa dagar är bättre än andra
vissa är sämre
men vi klarar det tillsammans
bara genom att fortsätta tro
du och jag hade väldigt tufft ihop
specielt när du blev som sjukast
gick inte en dag innan vi började bråka
jag tänkte och sa så många saker om dig
som jag verkligen ångrar
när vi fick reda på att din sjukdom inte skulle bli bättre
då fick jag sådana skuldkänslor
som att allting var mitt fel
den klumpen jag fick i min mage då
den kommer aldrig att försvinna
allting gick så fort
och ingen utav oss fick någon chans att reagera
allt var som en mardröm,
som man inte kunde vakna upp ur
för det hemskaste som kan hända en
är när ens egen familjemedlem dör
när vi skulle få träffa dig en sista gång på sjukhuset
det var då jag hade chansen att berätta
hur ledsen jag är för allt
och att jag faktiskt älskar dig
men jag fick aldrig säga det till dig
*jag kunde inte med andra ord
och det är verkligen någonting som jag aldrig
kommer kunna förlåta mig själv för
LINUSJOHANSSON
kommer aldrig att glömma dig.
i never wanted you to leave us
i wanted you to stay.
kan fortfarande inte förstå att du är borta
ändå har det gått ett helt år nu
ett helt år sen du lämnade oss
vi som är din egen familj, kommer alltid att älska dig
även om vi inte pratar om dig eller nämner dig längre
så tänker vi på dig hela tiden
varje dag kämpar vi tillsammans för att kunna gå vidare
vissa dagar är bättre än andra
vissa är sämre
men vi klarar det tillsammans
bara genom att fortsätta tro
du och jag hade väldigt tufft ihop
specielt när du blev som sjukast
gick inte en dag innan vi började bråka
jag tänkte och sa så många saker om dig
som jag verkligen ångrar
när vi fick reda på att din sjukdom inte skulle bli bättre
då fick jag sådana skuldkänslor
som att allting var mitt fel
den klumpen jag fick i min mage då
den kommer aldrig att försvinna
allting gick så fort
och ingen utav oss fick någon chans att reagera
allt var som en mardröm,
som man inte kunde vakna upp ur
för det hemskaste som kan hända en
är när ens egen familjemedlem dör
när vi skulle få träffa dig en sista gång på sjukhuset
det var då jag hade chansen att berätta
hur ledsen jag är för allt
och att jag faktiskt älskar dig
men jag fick aldrig säga det till dig
*jag kunde inte med andra ord
och det är verkligen någonting som jag aldrig
kommer kunna förlåta mig själv för
LINUSJOHANSSON
kommer aldrig att glömma dig.
i never wanted you to leave us
i wanted you to stay.
Comment the photo
finna alltid här för dig !
du å jah qviist, precis som i 7an <3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lliindqviist/411499277/