och jag saknar dig, mest av allt. fast, eller jag saknar tiden. men lixom, vi var små. och livet går vidare. och jag hade sett framemot ett liv med dig, jag tänkte mig bara livet med dig. sen kommer det där som kan förstöra allting. förstöra en vänskap. "men vi ska alltid vara bästa vänner" det var så vi sa. när du flyttade, att vi skulle fortsätta. vi gjorde ju det. men med tiden som gick pratade vi mindre och mindre med varandra. och nu vet jag inte när jag träffade dig sist. och du bor bara två mil ifrån mig. 22 juli 2001, jag glömmer det aldrig. aldrig den dagen. jag minns inte så mkt mer av den sommaren, mest bara att jag kunde börja gråta när som helst. jag minns speciellt en gång när vi skulle åka till farmor och farfar. jag minns att jag satt i mitten av våran renult. jag minns exakt vart vi var i borlänge, där efter coop forum. där satt jag och så började jag helt plöstligt stortjuta. och jag hade varit glad innan. och hela min familj undrade varför jag grät. och jag sa bara "jag vill inte att erika ska flytta". när hon hade flyttat önskade jag bara att hon skulle komma tillbaka. flytta tillbaka, det var min högsta önskan. enda till typ sexan tror jag, då började jag förstå att jag inte ville att hon skulle flytta tillbaka. för vi hade blivit olika. det är vi nu oxå, det skulle bara kännas fel om du en dag kom och sa att du kommer tillbaka. det gör du inte nu. inte när det är en termin kvar av nian. och jag tror inte vi kan ta tillbaka det vi hade. vi hade något speciellt. jag såg oss ofta som eva och annika. vi delade allt, men en liten tant kom. hon förstörde våran vänskap, hon förstörde oss.

Annons

The photo has no tags

December 2010