Monday 19 November 2007 photo 1/1
![]() ![]() |
Det finns inget mer att säga .. det är så över som det kan bli. Det är bekräftat att du&jag är ett raderat objekt. Men jag kan bara inte förneka att du för snart ett år sen var lyckan i mitt liv, att du var den som låg närmast mitt hjärta. Jag kommer aldrig lyckas att helt radera dig från mitt hjärta, hur jag än försöker. Jag har inga kännslor kvar, inga alls. Men ändå så lever jag upp till det vi två hade när jag försöker inleda ett nytt förhållande. Jag vet inte om jag någonsin kommer få känna en sådan lycka med någon igen, just nu känns det inte som det. Men du har börjat om på nytt, och du är lycklig .. jag är glad för din skull. Och kom ihåg, det är skillnad på "glad för din skull" och " jag är avundsjuk på din nya tjej". Väldigt stor skillnad! För det här handlar inte om svartsjuka, inte på långavägar. Det känns sjukt att när vi träffas, inte änns kollar åt varandras håll längre. Men sånt får man leva med, det ingår i hela "förhållande-paketet". Först, lycka lycka lycka, sen när det tar slut så lovar man varandra att vara vänner. Men det blir aldrig så. Men det spelar ingen roll längre, för jag känner inte dig. Inte det minsta. Du är en främmande person för mig, och det är bådas fel. Vi ville nog inte att det skulle sluta så här, vi ville nog vara vänner båda två. Men våran vilja var inte tillräckligt stark, för här är vi .. två helt olika personer som för ett år sen var jag&du och som nu är hon&han. Bara två i mängden. Jag vill kanske inte ändra på situationen som den är nu, kankse bara skulle åstadkomma problem? Det här är ingen, "hej jag vill ha dig tillbaka" och heller ingen " hej jag är svartsjuk" text. För nu har jag bara ett ord kvar att säga till dig och det är, tack!
Annons