Wednesday 15 July 2009 photo 1/1
|
Och precis som du har även jag byggt murar. Murar som jag trott skulle skydda mig från omvärlden.Nu i efter hand vet jag att man inte kan skydda sig från sorgen utan att även skydda sig för lyckan.Jag har sett mörkret och jag har gått in i mig själv.Valt att inte tala med folk om det jag innerst inne bad om att få skrika ut.Distanserade mig från allt och alla. Isolerade mig, gjorde mig själv ensam.Trott att ensam är starkast.Men alla behöver vi någon, någon gång. Vi är alla lite trasiga. Det är livet som gjort oss sådana. Livet berör alla på ett eller annat sätt,före eller senare.Och det är inget vi kan göra åt. Hade man vetat vad lycka är utan att ha mött sorgen? Kanske går de två hand i hand.
Annons