March
Friday 9 January 2009 photo 2/43
|
Ängeln
Kapitel 1 Första dagen.
Jag tittade på klockan och såg att den var 08:13, jag blev stressad, för idag så var det den dagen då vi började 08:00.
Jag masade mig upp mot min vilja, jag rotade på stolen och hittade ett svart linne och de svarta byxorna med svart och rosa hängslorna, jag letade i tvättkorgen efter min Tokio Hotel tjocketröja, fast den var inte där, så jag fick ta min My Chemical Romance tröjan istället.
Jag stod framför spegeln och tittade på mig, det svart stripiga håret som hängde ner för öronen och sneluggen som täckte mitt öga, mina ben var smala och långa, nästan som ett rakt streck, mamma sa alltid vid varje måltid att jag skulle äta mer, för jag var för smal, och att jag skulle bli lång och stark, fast varför skulle jag bli längre, jag var typ 1, 60 cm. Mamma höll alltid på att försöka läxa upp mig en massa saker när vi åt middag, om hur det går i skolan och hur det går med kompisarna, när hon frågar om den delen med kompisarna så brukar jag säga: vilka kompisar?, Men då brukar mamma bara säga att jag inte ska vara fånig och att jag visst har kompisar. Men mamma vet inte ett skit om hur det är i plugget, och tur är väl det.
Jag la mig i sängen igen och sträckte täcket över huvudet, jag tänkte att om jag ändå redan var försenad så var det ju ingen ide om att gå till skolan, jag visste ändå hur det skulle bli.
På kvällen så kom mamma hem.
- Hej gumman, du dem ringde från din skola idag och sa att du inte var sjukanmäld, men du var ju inte sjuk så, eller?
- Jo… jag kände mig lite febrig imorse, så jag stannade hemma, men jag ringde till ditt jobb minst hundra gånger, ljög jag med näsan i ett nytt nummer av OKEJ.
- jaha, men du kan väl försöka gå till skolan nästa gång och säga till lärarna då gumman. Nej det kan jag inte tänkte jag, fast jag svarade genom att nicka kort.
– Claudia!, vad vill du ha till middag? – Inte vet jag, kanske pizza, det är faktiskt fredag.
– Ja okej vi beställer lite pizza jag är ändå för trött för att laga mat idag, och sen poppar vi popcorn och titta på den nya filmen som vi beställde.
- Ja det kan vi göra, jag smällde igen dörren till mitt rum och satte på stereon.
Jag la mig på sängen och tittade upp på taket, där satt en teckning som jag ritat. Det är på mig och en kille som jag inte vet vem det är men han är min och ingen annans, en dag så kommer jag att veta vem det är som sitter där bredvid mig på bilden. Men just nu så är jag bara förvirrad eller vilse eller vad man ska säga, jag hörde mammas vissla ute i köket. Sen hörde jag en röst och det var mammas, den lär enslig och ledsen, jag ställde mig mot dörren och tjuvlyssnade. Jag hörde att hon sa något om att dem skulle träffas, jag visste inte vem det var hon pratade med, jag hoppas att det inte var min pappa för han ville hon inte ha något mer Med att gör.
- Claudia, vill du ha en Hawaii?
- Ja tack. - Men kan du komma och duka medan jag beställer.
- Jag kommer. Jag mötte min mammas blick, och den blicken såg inte allt för glad ut.
Ängeln
Kapitel 1 Första dagen.
Jag tittade på klockan och såg att den var 08:13, jag blev stressad, för idag så var det den dagen då vi började 08:00.
Jag masade mig upp mot min vilja, jag rotade på stolen och hittade ett svart linne och de svarta byxorna med svart och rosa hängslorna, jag letade i tvättkorgen efter min Tokio Hotel tjocketröja, fast den var inte där, så jag fick ta min My Chemical Romance tröjan istället.
Jag stod framför spegeln och tittade på mig, det svart stripiga håret som hängde ner för öronen och sneluggen som täckte mitt öga, mina ben var smala och långa, nästan som ett rakt streck, mamma sa alltid vid varje måltid att jag skulle äta mer, för jag var för smal, och att jag skulle bli lång och stark, fast varför skulle jag bli längre, jag var typ 1, 60 cm. Mamma höll alltid på att försöka läxa upp mig en massa saker när vi åt middag, om hur det går i skolan och hur det går med kompisarna, när hon frågar om den delen med kompisarna så brukar jag säga: vilka kompisar?, Men då brukar mamma bara säga att jag inte ska vara fånig och att jag visst har kompisar. Men mamma vet inte ett skit om hur det är i plugget, och tur är väl det.
Jag la mig i sängen igen och sträckte täcket över huvudet, jag tänkte att om jag ändå redan var försenad så var det ju ingen ide om att gå till skolan, jag visste ändå hur det skulle bli.
På kvällen så kom mamma hem.
- Hej gumman, du dem ringde från din skola idag och sa att du inte var sjukanmäld, men du var ju inte sjuk så, eller?
- Jo… jag kände mig lite febrig imorse, så jag stannade hemma, men jag ringde till ditt jobb minst hundra gånger, ljög jag med näsan i ett nytt nummer av OKEJ.
- jaha, men du kan väl försöka gå till skolan nästa gång och säga till lärarna då gumman. Nej det kan jag inte tänkte jag, fast jag svarade genom att nicka kort.
– Claudia!, vad vill du ha till middag? – Inte vet jag, kanske pizza, det är faktiskt fredag.
– Ja okej vi beställer lite pizza jag är ändå för trött för att laga mat idag, och sen poppar vi popcorn och titta på den nya filmen som vi beställde.
- Ja det kan vi göra, jag smällde igen dörren till mitt rum och satte på stereon.
Jag la mig på sängen och tittade upp på taket, där satt en teckning som jag ritat. Det är på mig och en kille som jag inte vet vem det är men han är min och ingen annans, en dag så kommer jag att veta vem det är som sitter där bredvid mig på bilden. Men just nu så är jag bara förvirrad eller vilse eller vad man ska säga, jag hörde mammas vissla ute i köket. Sen hörde jag en röst och det var mammas, den lär enslig och ledsen, jag ställde mig mot dörren och tjuvlyssnade. Jag hörde att hon sa något om att dem skulle träffas, jag visste inte vem det var hon pratade med, jag hoppas att det inte var min pappa för han ville hon inte ha något mer Med att gör.
- Claudia, vill du ha en Hawaii?
- Ja tack. - Men kan du komma och duka medan jag beställer.
- Jag kommer. Jag mötte min mammas blick, och den blicken såg inte allt för glad ut.
Comment the photo
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/llovisadrevgart/317666808/
Visa toppen
Show footer