March
Friday 9 January 2009 photo 14/43
|
Kapitel 13
Snart så orkade jag inte mer, jag sprang mot sjukhuset för att Alex skulle få hjälp.
Jag var livrädd.
Varje gång som jag tittade bak så såg jag att häxorna var närmare mig.
Jag kände hur jag hadde svårt att andas, och jag var tvungen att stanna, men då komm häxorna ifatt mig, så jag fortsatte springa.
- Var är Mohamed ?
- Jag vet inte, flåsade jag.
- Det vet du visste.
Jag fick en knytnäve i magen för att jag inte berättat.
- Säg!!
Jag var omringad av dem alla.
- Jag vet inte vart han är.
- Säg, en av dem drog mig i håret och slängde Alex på marken, och det kunde jag inte tåla.
- Han är på skolan, eller nej han är vid "Herensparken"
- Vid herensparken ockej, kom tjejer, och du stananr här tills vi är tillbaka.
Dem band fasst mig vid en lyckstålpe, jag såg hur dem sprang mot "herensparken.
Det var inte långt dit, jag var tvungen att ta mig härifrån snabbt, för om dem skulle komma tillbaka och veta at jag ljugit så hadde det varit slutet, jag såg på Alex sät han låg och hadde ett skott i låret.
Jag började gråta, jag grät som en liten bebis, men jag brydde inte mig, jag ropade på hjälp, flera gånger, men inget hände.
Jag satta mig ner och såg framför mig hur det komm ett gäng springande i fullfart mot oss, dem var också "Emojävlar"som Mohamed sagt till os.
Först så trodde jag att jag såg i syne men det gjorde jag inte.
Nu var dem framme hoss oss, dem gick till Alex, och började nästan gråta.
Det var som dem kände Alex.
- Är du okej ?, frågade dem mig.
- Ja jag tror det, men Alex måste till sjukhuset.
- ja, vi tar han dit, dem andra åker bil, så går vi dit.
- Okej, han lossade repen om mina handleder, jag fattade fortfarande inget.
Men vi började gå mot sjukhuset.
Snart så orkade jag inte mer, jag sprang mot sjukhuset för att Alex skulle få hjälp.
Jag var livrädd.
Varje gång som jag tittade bak så såg jag att häxorna var närmare mig.
Jag kände hur jag hadde svårt att andas, och jag var tvungen att stanna, men då komm häxorna ifatt mig, så jag fortsatte springa.
- Var är Mohamed ?
- Jag vet inte, flåsade jag.
- Det vet du visste.
Jag fick en knytnäve i magen för att jag inte berättat.
- Säg!!
Jag var omringad av dem alla.
- Jag vet inte vart han är.
- Säg, en av dem drog mig i håret och slängde Alex på marken, och det kunde jag inte tåla.
- Han är på skolan, eller nej han är vid "Herensparken"
- Vid herensparken ockej, kom tjejer, och du stananr här tills vi är tillbaka.
Dem band fasst mig vid en lyckstålpe, jag såg hur dem sprang mot "herensparken.
Det var inte långt dit, jag var tvungen att ta mig härifrån snabbt, för om dem skulle komma tillbaka och veta at jag ljugit så hadde det varit slutet, jag såg på Alex sät han låg och hadde ett skott i låret.
Jag började gråta, jag grät som en liten bebis, men jag brydde inte mig, jag ropade på hjälp, flera gånger, men inget hände.
Jag satta mig ner och såg framför mig hur det komm ett gäng springande i fullfart mot oss, dem var också "Emojävlar"som Mohamed sagt till os.
Först så trodde jag att jag såg i syne men det gjorde jag inte.
Nu var dem framme hoss oss, dem gick till Alex, och började nästan gråta.
Det var som dem kände Alex.
- Är du okej ?, frågade dem mig.
- Ja jag tror det, men Alex måste till sjukhuset.
- ja, vi tar han dit, dem andra åker bil, så går vi dit.
- Okej, han lossade repen om mina handleder, jag fattade fortfarande inget.
Men vi började gå mot sjukhuset.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/llovisadrevgart/320830175/
Visa toppen
Show footer