Kapitel 16
Han tittade på mig långt och djupt.
- Jag kanske ska gå ut, så ni kan få prata.
- Vad är det som ni inte berättat ?, jag tittade påalex som om jag inte träffat han förr.
- Sätt dig ner.
Jag drog fram stolen som stod bredvid fönstret tillAlex.
- Så här är det.
Jag tittade argt och sårat på han.
- Vi är en grupp som blev retade och ...ja mobbade innan för vår stil.
- precis som ja.
- ja precis som du, och vi hadde inget stöd från våra föräldrar, och därför så ville vi hjälpa andra som inte heller hadde stöd, och vi ville visa att allt hopp inte var ute.
- Genom att gör så att tjejerna blev förälskade i dig eller ?
Jag vände mig om och kände hur tårarna rann ner, jag tog hans hand i min.
- var det fler ?
- vad ?
- fler tjejer som blev förälskade ??
Han tittade oförstående på mig.
- Men jag blev det i alla fall.
Nu grät jag mer och mer, Alex hadde sn srogsen blick.
- Jag älskar dig Alex, men det verkar inte spela någon roll.
Jag sprang ut genom dörren och ut i korridroen, när, jag kände Marko ta tag i mig.
- Vad hände.
- Inget, sa jag och slät mig loss.
jag vände mig om och såg att Alex tagit sig upp och stod vid dörren.
- Claudia !!!
Jag sprang ut genom dörrarna och ut på gatan hem.

jätte bra=) skriv mer plz?