March
Friday 9 January 2009 photo 24/43
|
Kapitel 22
Jag vaknade av att solan bländade mig i ögonen.
Jag tittade på klockan och såg attd en var kvart i nio.
Jag borde egentligen gå mot skolan, men jag bestämmde mig för att stanna hemma, jag tror nog att mamma skulle förstå.
På skrivbordet låg det en lapp: " jag går nu, men om du vill ses så ringa mig, och kom ihåg att jag går med dig varenda steg, 070311256087 / Marko"
Jag tyckte att det var gulligt skrivet.
Jag gick ut i köket och där var en till lapp, det började göra lite ont i magen, men det var från mamma: " Godmorgon gumman, du får lov att stanna hemma idag och resten av veckan tills du känner dig bra, jag har pratat med rektorn, och hon sa att det var okej, puss mamma "
Det var skönt, att få smälta allt igen, jag hade inte riktigt gjort det.
Jag satte på tvn och bäddade ner mig i soffan med en kopp varm choklad.
Jag kunde bara inte sluta tänka på Alex, jag försökte att blunda och somna till lite, för det var skönare att sova en att tänka på Alex, det gjorde bara ont.
Solen hadde nu blivit starkare och det kändes ända in i rummet hur varm den första vårdagen var.
Jag var nu trött på att sitta inne och tog mig mod att ringa Marko.
Vi bestämmde att vi skulle träffas, vid grottans berg.
Jag visste inte riktigt var det låg, men Marko skulle komma och hämta upp mig.
Jag klädde på mig så länge, jag tog på mig de blåa jeansen som jag klottrat på i skolan den dagen Alex kom.
Det stod Alex över dem överallt, Alex hadde sätt det en gång på Tysklektionen, men han hadde inte reagerat så mycket på det, istället så hadde han tagit en tushpenna och skrivit "Claudia", över sina byxor.
Jag satte mig ner på golvet och kramade byxorna så hårt jag kunde, och kände hur det sved, av att minnas Alex.
Jag vaknade av att solan bländade mig i ögonen.
Jag tittade på klockan och såg attd en var kvart i nio.
Jag borde egentligen gå mot skolan, men jag bestämmde mig för att stanna hemma, jag tror nog att mamma skulle förstå.
På skrivbordet låg det en lapp: " jag går nu, men om du vill ses så ringa mig, och kom ihåg att jag går med dig varenda steg, 070311256087 / Marko"
Jag tyckte att det var gulligt skrivet.
Jag gick ut i köket och där var en till lapp, det började göra lite ont i magen, men det var från mamma: " Godmorgon gumman, du får lov att stanna hemma idag och resten av veckan tills du känner dig bra, jag har pratat med rektorn, och hon sa att det var okej, puss mamma "
Det var skönt, att få smälta allt igen, jag hade inte riktigt gjort det.
Jag satte på tvn och bäddade ner mig i soffan med en kopp varm choklad.
Jag kunde bara inte sluta tänka på Alex, jag försökte att blunda och somna till lite, för det var skönare att sova en att tänka på Alex, det gjorde bara ont.
Solen hadde nu blivit starkare och det kändes ända in i rummet hur varm den första vårdagen var.
Jag var nu trött på att sitta inne och tog mig mod att ringa Marko.
Vi bestämmde att vi skulle träffas, vid grottans berg.
Jag visste inte riktigt var det låg, men Marko skulle komma och hämta upp mig.
Jag klädde på mig så länge, jag tog på mig de blåa jeansen som jag klottrat på i skolan den dagen Alex kom.
Det stod Alex över dem överallt, Alex hadde sätt det en gång på Tysklektionen, men han hadde inte reagerat så mycket på det, istället så hadde han tagit en tushpenna och skrivit "Claudia", över sina byxor.
Jag satte mig ner på golvet och kramade byxorna så hårt jag kunde, och kände hur det sved, av att minnas Alex.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/llovisadrevgart/322859188/
Visa toppen
Show footer