March
Friday 9 January 2009 photo 25/43
|
Kapitel 23
Marko körde i full fart ner för backen som jag aldrig cyklat i förr.
Han sa inte vart vi skulle.
Vårens fåglar sjäng, och det var en vacker dag, men inom mig så var det en röra. - Vart ska vi ?, jag lät iriterad i rösten fast det inte vad meningen.
- Vi ska till en plats om ingen vet finns, Marko lät hemlighetsfull.
Det lät lite konstigt, men det kändes bra, jag litade på Marko, han var så lik Alex på något sätt.
- vi är framme, sa Marko opch hoppade av cylen, han lutade den vid ett träd.
Jag såg att där fanns en gråtta.
Nu förstod jag varför det hette "grottans berg".
- Det var här jag och Alex brukade vara och dem anrda, vi hade vårt "klubbhus" här, eller vad man ska säga.
- Men inte längre ?
- nej...
- varför då ?
- Kom, vi gick in i grottan.
Jag blev helt chockad och tårögd när jag kom in där.
Det låg mäbler som förut stått uppradade fint, det stod "Dra era jävla emo jävlar", på väöggarna och " gå och dö!!".
Jag vände mig om och brydde mig inte om att tårarna rann.
- Det var då ni kom på klubben, sa jag i mun på Marko.
- Ja!, Vi döpte den till "änglen",. vi tyckte det var ett fint namn.
- Ja det är fint namn, men vart kommer dem andra ifrån ?
- Det är såna som vi hjälpt.
- så jag är bara en i mängden ?
- Nej, varför tror du att Alex skulle fria tilld ig för ?
- För han gjort det ill alla andra.
- Nej han älskade dig.
- jag vet, jag kramade Marko.
- förstå det Claudia.
- ja förlåt att jag tvivlar Alex, sa jag och tittade upp ot himmeln, och jag tyckte attd en klarnade till för en sekund.
Vi satte oss ner, jag lutade mitt huvud försiktigt mot Marko`s axel.
- Det är ett fint namn.
- "ängeln" ?
- ja....
- Alex var ju en ängel.
- Ja, han var min "ängel"......, jag kröp närmare Marko.
Marko körde i full fart ner för backen som jag aldrig cyklat i förr.
Han sa inte vart vi skulle.
Vårens fåglar sjäng, och det var en vacker dag, men inom mig så var det en röra. - Vart ska vi ?, jag lät iriterad i rösten fast det inte vad meningen.
- Vi ska till en plats om ingen vet finns, Marko lät hemlighetsfull.
Det lät lite konstigt, men det kändes bra, jag litade på Marko, han var så lik Alex på något sätt.
- vi är framme, sa Marko opch hoppade av cylen, han lutade den vid ett träd.
Jag såg att där fanns en gråtta.
Nu förstod jag varför det hette "grottans berg".
- Det var här jag och Alex brukade vara och dem anrda, vi hade vårt "klubbhus" här, eller vad man ska säga.
- Men inte längre ?
- nej...
- varför då ?
- Kom, vi gick in i grottan.
Jag blev helt chockad och tårögd när jag kom in där.
Det låg mäbler som förut stått uppradade fint, det stod "Dra era jävla emo jävlar", på väöggarna och " gå och dö!!".
Jag vände mig om och brydde mig inte om att tårarna rann.
- Det var då ni kom på klubben, sa jag i mun på Marko.
- Ja!, Vi döpte den till "änglen",. vi tyckte det var ett fint namn.
- Ja det är fint namn, men vart kommer dem andra ifrån ?
- Det är såna som vi hjälpt.
- så jag är bara en i mängden ?
- Nej, varför tror du att Alex skulle fria tilld ig för ?
- För han gjort det ill alla andra.
- Nej han älskade dig.
- jag vet, jag kramade Marko.
- förstå det Claudia.
- ja förlåt att jag tvivlar Alex, sa jag och tittade upp ot himmeln, och jag tyckte attd en klarnade till för en sekund.
Vi satte oss ner, jag lutade mitt huvud försiktigt mot Marko`s axel.
- Det är ett fint namn.
- "ängeln" ?
- ja....
- Alex var ju en ängel.
- Ja, han var min "ängel"......, jag kröp närmare Marko.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/llovisadrevgart/322924473/
Visa toppen
Show footer