När jag helt håller på att deppa ihop över livets jävligheter så brukar jag försöka trösta mig med att jag iallafall har en jävla het kropp. Det hjälper något.
Andra saker som hjälper är semlor, sex, Amelies lite bittra ord ("det är inte kul att du är singel, det är ingen som bryr sig om mig..."), snus, att CAD kommer hem om två veckor, alla planer för sommaren, vin samt fula/knubbiga/dumma männsikor.

Jag måste säga att det går framåt, om än i sakta takt. Om inte annat gillar jag att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Det händer att jag sitter uppe en natt och tittar på ljusen från husen nedanför och hur skönt det är att göra det utan att behöva förklara sig. Så ja, jag antar att jag börjar uppskatta ensamheten. Även om det inte är fel att vakna i någons famn. Man kanske inte kan ha allt, vad vet jag?