sjukt mycket jag skrev om dig förut. när jag mådde så.

jag minns det som om det var förra veckan, fast det är hur många dagar sen som helst.
& det har varit den bästa tiden i mitt liv. blandat med lite småbråk & sånt.
men iaf så känns det som att allt har hänt på en gång, som om det var igår jag skulle åka och träffa dig för första gången.
från den dagen, fram till nu, är ett minne jag alltid bär.
det började med ingen av oss kände varandra, eller visste vilka vi var.
jag hittade dig på bdb, genom nathalie.
jag kommenterade en bild på dig där det stog att du fyllde år.
jag skrev " känner inte dig, men grattis :) " du skrev " tack :D "
efter det börja vi prata mer och mer på bdb, sen på msn.
och sen en dag när nathalie var hemma hos oss, så pratade jag med dig på msn, så pratade nathalie massa om dig. jag sa till henne hur fin jag tyckte att du var.
sen fick jag ditt nummer, och du fick mitt.
så smsade vi och sånt, sen bara nån dag efter satt jag och nathalie och kollade på TV, vi hade bestämt att du skulle ringa på min mobil, jag satt och höll i mobilen och väntade & väntade, jag var så sjukt nervös och hade ont i magen.
men? du ringde aldrig..vilket jag tyckte var ganska bra för nervositeten gick över.
sen hade nathalie skickat sms till dig och bett dig ringa på hemtelefonen, så det ringde...och jag sprang och svarade som om det var vem som helst som ringde. jag tänkte ju verkligen inte på att det var du eftersom jag inte gett dig hemnumret.
men iaf så svarade jag, jag var så sjukt nervös när vi satt där och pratade om allt möjligt..vi pratade ganska länge, mot en timme..jag älskade din röst.
sen bestämde vi att vi skulle höras dagen efter.
vi fortsatte att smsa, och prata via msn & vi ringde.
du sa massa saker som jag blev så glad över att höra. du sa att det inte fanns någon som mig. du älskade mig.
vi pratade telefon varenda kväll & skrev hela tiden på msn..hela hela tiden.
jag var så glad, så otroligt glad.
men när jag satt hemma en kväll tänkte jag " ne den här killen är för fin för mig, det blir ändå aldrig något "
men..en dag sa du att jag skulle komma hem till dig, jag sa att jag verkligen inte vågade, helst inte om inte nathalie var hemma. då sa du att du kunde komma till mig helgen som skulle komma. så vi bestämde det.
resten av skolveckan var så jobbig, tiden gick så sakta. jag bara längtade.
och jag kunde inte koncentrera mig i skolan, inte tänka på nått annat än dig.
vi fortsatte att prata varenda dag, varenda kväll i telefon.
det var på en fredag du skulle komma, fredag den 13e.
jag tänkte " shit det kommer gå åt helvete, jag kommer göra bort mig totalt" efter som det var fredag den 13e, otursdag.
iaf på torsdags kvällen pratade vi i telefon några timmar, till typ 1 på natten sen sa du att jag skulle sova för jag skulle vara pigg tills jag träffade dig.
ååh jag låg as länge för att försöka sova, det gick inte. gick inte att tänka på annat än dig.
jag tror fan jag somnade med ett leende på läpparna, det borde jag ha gjort. så glad som jag var då.
sen på fredagen i skolan var jag så nervös, kunde inte alls koncentrera mig på en enda lektion, och sista lektionen var det idrott, men jag kunde inte vara med för jag hade så ont i magen. så ist pratade du och jag i telefon.
sen när jag skulle åka hem från skolan, satt jag med magvärk hela vägen.
när jag tillslut kom hem så sprang jag och duscha gjorde mig iordning.
sen när jag skulle klä på mig var jag så nervös så jag visste inte vad jag skulle ta på mig ens.
klockan 6 skulle jag ta bussen in till stan och möta dig.
jag åkte vid kvart i 6, jag var så nervös så jag kunde inte ens knyta skorna.
jag kunde knappt prata, när mamma försökte prata med mig var jag helt borta i huvet. jag var i en helt annan värld.
sen så hoppade jag på bussen, och vid kvart över 6 var jag framme, du skulle inte komma förrens kvart i 7, så jag fick sitta inne på tåg grejset och vänta. när klockan blev 5 över halv 7 ungefär gick jag ut för att stå vid tåget och vänta.
jag ringde dig för att höra vart du var nånstans, så pratade vi lite...
sen tillslut såg jag tåget komma...var så sjukt nervös.
innan tåget stannade la vi på, sen stog jag där och väntade..så jäävla nervös för att träffa dig.
sen kom du ut där, som världens vackraste ungefär.
vi kramades, sen blev båda helt tyst. du frågade om jag skämdes och jag sa ja.
sen gick vi in på tåg grejset för du skulle pissa, sen gick vi ut. och bestämde att vi skulle äta nånstans. det var då det var som värst.
vi gick runt runt för att hitta nånstans att äta.
jag frågade vart du ville äta, och vad.. men du sa bara " besäm du "
det var så sjukt pinsamt och nervöst.. tillslut fick du fråga nathalie vart vi kunde äta, tillslut blev det kina.
vi gick och åt, jag hade så jävla svårt att äta för du satt bara och kollade rätt på mig.
jag sa åt dig att sluta kolla annars kunde jag inte äta..vi satt och skratta och massa. helt underbart.
sen skulle vi ta 9 bussen hem, och det var massa tid över efter att vi hade ätit, så vi gick och hyrde filmer.. 6 stycken..bara skräck filmer.
så iaf var det så jävla kallt ute så vi gick in på tåg grejset igen innan bussen gick.
satt där och pratade massa, du berättade att du hade varit så nervös innan du åtkte satt du hade fått tagit nån tablett för det. & du tog det även när vi satt där.
så sjukt söt, jag kunde inte låta bli att skratta.
sen så tog vi bussen, så satt vi där i mitten.
sen så knuffade du till mig, då sa jag " passa jag flyger över på andra sidan ", då tog du tag i min arm, så satt vi och höll så hela vägen. tills vi hoppade av.
då åkte vi med mamma från busshållsplatsen.
sen när vi kom hem var jag så nervös så jag visste inte vad jag skulle göra.
du sa hej och sånt till dom som var hemma, sen gick vi upp på mitt rum.
låg där en stund, sen gick vi ut till lennies rum för att kolla på film.
var ensamma där, sen kom micke & alle.
du skämdes så otroligt mycket, jag bara skrattade.
sen efter första filmen vänjde du dig vid dom.
vi satt och skratta och hade hur kul som helst. helt underbart. ååh.
& första pussen, första kyssen..jag glömmer aldrig. helt underbart.
sen kolla vi på 1 eller 2 filmer till.
sen var vi bara där ute ett tag, sen drog micke & alle hem.
du och jag var ensamma..vi var vaken några timmar, till typ 5 på morgonen.
sen när vi vakna, gick vi in och gjorde ordning oss och massa, låg och myste.
vi hade bestämt att du skulle stanna hela helgen. helt underbart.
massa mer film & mys blev det på lördan, även söndan.
sen på söndan åkte du hem, vid halv 2 på dagen..sorgligt nog.
jag var sjukt ledsen över att du skulle åka, och inte villa komma tillbaka nå mer.
sen gick skolveckan, jag var världens lyckligaste.
alla mina vänner såg hur glad jag var, att jag hittat någon som dig.
iaf, veckan gick..och vi bestämdes för att träffas även nästa helg.
du kom, vi gjorde massa mysiga saker. allt var så underbart.
du kom även näs å nästa helg, sorgligt att vi bara sågs på helgerna.
iaf senaste gången du kom,var vi massa med lennie och nathalie, ute i snön. på min låtsasstorebrors " kalas ", massa mysigt och underbart.
senaste gången jag träffade dig grät jag som fan under natten.
jag insåg att jag var kär, och att jag saknade dig som fan. redan under 1 dag.
sen fortsatte veckan, jag var fortfarande lycklig. så jävla kär.
men några gånger där emellan har det varit tjafs & " bråk " ? struligt.
massa skit jag inte vill skriva, det gör för ont att tänka.
tillslut tog det slut mellan nathalie och lennie. allt det vi hade förändrades.
nått var fel. jag märkte på en gång. du lovade att inte lämna mig.
jag visste hela tiden att det inte skulle hålla, jag visste att du skulle lämna mig.
det var därför jag var ledsen varenda dag, och var orolig och rädd.
du trodde aldrig på nått utav det jag skrev till dig, MEN DET VAR SÅ JÄVLA SANNING.
sen för ganska många dagar sen, skrev du sms om att det inte skulle hålla, pga en anledning.. jag blev ju livrädd, och gick igenom massa skit den veckan. gick inte till skolan första dagarna, bara grinade hela tiden. vart jag än var. jobbigaste skolveckan i mitt liv. men det var inte helt slut. bara på gränsen. du sa att du inte tänkte lämna mig.
MEN..tillslut, på en lördag natt..lämnade du mig. fegt men sant. för du skickade sms.
jag blev så rädd och började skaka. visste inte vart jag skulle ta vägen.
jag gjorde nått dumt, som jag inte skriver här. men jag kom hem tillslut.
jag grinade mig igenom hela natten...på söndan satt jag bara och grinade..ringde nathalie flera gånger och frågade vafan jag skulle göra nu. utan mitt syre? jag bara låg och grinade hela dagen. hela natten.
jag kämpade mig igenom hela skoldagen på måndagen, men efter skolan..när jag var på stan, så hände nått med mig. jag fick kramper i magen, benen vek sig och hela jag skakade. jag blev tvungen att sätta mig på backen, inne i stan. jag blev yr, och kritvit i ansiktet. svetten rann på hela kroppen. pannan mest.
jag blev tvungen att hämta vatten. så satte jag mig på en bänk en stund.
sen blev jag tvungen att gå till bussen, för jag klarade inte av att gå till skolan när jag mådde så.
sen åkte jag hem, vilade massa. jag mådde dåligt resten av dagen.
sen grät jag mig igenom ennu en natt, 32444223 natten i rad eller nåt..fan.
sen på tisdagen när jag vaknade mådde jag illa, men jag gjorde mig iordning för skola endå..när jag skulle hoppa in i taxin blev jag yr.. men åkte vidare till skolan.
när jag kom fram till skolan hände samma sak som på stan. benen började skaka och orkade inte längre gå. jag mådde illa och hela kroppen gjorde ont.
jag kom upp i skolan, men gick fort ner i lärarummet för att kolla busstider, det gick inga bussar..och mamma kunde inte hämta mig förrens klockan 1. jag tänkte " shit det är kört, jag klarar inte den här dagen ".. syrran hämtade mig tillslut vid halv 9. åkte hem till henne och sov till klockan 2. hela jag var slut. min kropp orkade inte.
sen hela den dagen satt jag och grinade och tänkte.det enda jag gör på dagarna. tänker på dig.
och jag lovar dig, har aldrig varit med om något som har varit jobbigare att gå igenom, än det här.
OCH DET HÄR ÄR BARA BÖRJAN!
allt det som jag har sagt till dig har jag menat, men jag blir livrädd av tanken på vad du egentligen menade med allt du sa.
i dina ögon alex ser finner jag 1000 diamanter ... dom underbaraste stunderna i mitt iv, är det du som har gjort alex.
alla nätter jag saknade någon att hålla om, när jag somnade gråtande..trasig.. precis som nu.
det är bara dig jag behöver för att bli hel.
från första kramen, till sista kyssen... FAN jag älskar dig. och du fattade inte hur? inte jag heller.
nu måste jag försöka gå vidare..kommer aldrig att träffa någon som dig igen. du var så speciell :'(. det absolut bästa.
det är dig jag vill ha .
nu blir jag tvungen att säga hejdå emot min vilja. jag vill säga saker till dig nu jag inte vågade innan... ='/
men vad kan jag göra mer än bara hoppas att du blir min igen så jag slipper låssass??
snälla hitta tillbaka.. :''(
men det blir aldrig bra igen.
allt gick så fort, allt förändrades så fort.
jag hoppas någon dag, att du hittar tillbaka till det vi skapade och det fina som vi startade.
kärleken har dött och jag kan inte ens tänka nå mer.
allt bara rasar, och nu ligger jag där längst ner. kan inte göra nått åt det.
det enda jag undrar är, VARFÖR? VARFÖR det skulle bli såhär?
när man en gång blir lycklig..ska man hamna i skiten, igen.
typiskt jävla skit. nu är jag så tom och ensam. värdelös utan dig.
Jag lovar att alltid finnas där, fast det har blivit som det är nu.
du sa att du inte fattade hur? jag fattar inte heller för jag har aldrig känt såhär förut.
allt det vi sa..och allt det vi lovade.. vart tog det vägen?blåste bort?
det finns alltid i mitt hjärta iallafall.
dom där vackra orden, dom extremt vackra orden, har aldrig hört sånna förut.
när du sa att du älskade mig, att jag var det bästa som hade hänt dig.. jag trodde dig.
& nu har jag dig inte längre? det är helt sjuk och jag vet inte vart jag ska ta vägen nu.
vi sa alltid, du & jag.. om det var något sa vi alltid " kan du svära på våran kärlek "? ..alltså fanns det kärlek mellan oss båda?
jag bara skriver och skriver, fast det är ingen idé eftersom jag inte kommer fram till nånting.
det handlar om att se posetiva saker i allt det negativa, och att se möjligheter i allt det omöjliga... men jag ser inget posetivt nu.
innan jag träffade dig lovade jag mig själv att aldrig lita på en kille igen,
aldrig lita på vad en kille säger.
men? jag litade på dig från första stunden..från dom första gångerna vi pratade, märkte jag att det var nått jag gillade mied dig.
jag önskar att du inte hade varit så jävla speciell, underbar, helt klart bäst.för då hade det varit lättare att glömma dig och gå vidare.
nu övergår jag från jordens lyckligaste tjej till tvärtom.
det absolut värsta som i mitt liv just nu är nätterna, när jag ligger där helt ensam och saknar din värme. saknar din närhet.
jag vill ligga på ditt bröst, och höra dina andetag..dina lugna fina andetag. höra ditt hjärta slå.
och viska lite tyst i ditt öra när du håller på somnar " jag älskar dig ". och sedan pussa dig i pannan.
jag ligger där ensam helt livrädd, för det kommer aldrig mer bli så. inte du & jag.
vart jag än kollar så ser jag bara bilder på dig, och när jag stänger ögonen så är du fortfarande kvar, och det värker.
hela kroppen värker, och jag vill bara skrika. men jag vet att det inte hjälper.
jag vill att du ska ligga där bredvid mig och hålla om mig, så som förut. men det blir inget mer sånt. inte du & jag.
varenda natt tänker jag på allt vi har upplevt, på allt vi har gjort.
allt det fina vi har gjort, och alla stunder. det är inte mycket, men tillräckligt för mig för att vara lycklig.
& även dom stunder som vi har varit deppig, och bara legat bredvid varandra, och jag har legat och gråtit i din famn.
jag ligger och vrider och vänder och vad jag än gör så dyker du upp i huvet.
jag drömmer mardrömmar om dig, om dig och andra tjejer. åh det gör så jävla ont att sedan vakna upp.
.. att vakna upp och vara livrädd och skakis över att det skulle vara sant, bara tanken knäcker mig.
önskar vi kunde byta kropp för en dag, så skulle du få känna hur jag känner det.
du skulle få känna hur ont det gör, att varenda dag gå och fundera på hur sin kärlek mår, och vad han gör.
du skulle känna hur det känns att längta efter någon. en längtan som du aldrig har känt förut. en längtan som gör ont.
du ligger med alla tankar i huvet. tårarna tar aldrig slut. samma visa vareviga dag.
du skulle få känna hur det känns att vakna mitt i nätterna alldeles kallsvettig, gråten sitter i halsen och dina ögon är alldeles blöta.
hur du känner på dagarna att du är hungrig men så fort du tänker på mat så vill du spy, och när du väl äter liite grann så mår du illa.
hur du sitter med bankande huvudvärk hela dagarna, hur du känner ensamheten värker i din kropp.
du känner dig rastlös, men du vill ändå bara lägga dig ner och sova, sova i evighet. kanske aldrig mer vakna.
du känner oro över att din största kärlek har hittat någon annan, eller har tröttnat, och tänker ge upp allt det ni har.
du känner ingen ork till att träffa några vänner, du har ingen lust att göra något. förutom att gräva ner dig själv.
du bara sitter och kollar rätt in i en vägg och funderar..du funderar på hur det skulle vara om du försvann?
så fort du slår upp en bild på din kärlek så börjar du gråta, och du får inte stopp på det.
hur du sitter och kollar igenom alla bilder på din kärlek om och om igen hela dagarna.
du sitter vid datorn, kollar igenom allt som har med din kärlek att göra.
du håller i din mobil, så fort du öppnar den ser du din bakrundsbild, där finns din kärlek.
hur du stirrar på bilden i flera sekunder, tillslut slutar din hjärna att fungera, ditt hjärta slår fort & tårarna kommer.
så fort du hör en låt som dom sjunger något speciellt i, så börjar dina tårar att rinna. och dom tar aldrig slut.
hur ont det gör att verkligen sakna. längta. hoppas. drömma. & gå vidare.
du känner att du bara vill höra av dig till din kärlek, men när du väl ska göra det så får du inte fram några ord.
du blir skakig och får ont i magen bara du tänker på att ringa...
hur det känns när exakt alla frågar hur man mår, & varför man är ledsen...hur svårt det är, och hur önt det gör, när man inte har något svar.
och du bara börjar gråta när folk nämner din kärlkeks namn.
och när folk frågar hur det är mellan oss, du blir alldeles kall, tankarna far runt runt i skallen och hela du börjar darra.
så fort du ser din kärleks namn någonstans, var som helst..så börjar det svartna för ögonen lite, och då kommer alla tankar tillbaka.
på dagarna, du vet inte vart du ska ta vägen, du vill gå och lägga dig, men samtidigt vet du att allt bara blir värre så fort du lägger dig.
istället tänker du att du ska gå ut, men allt blir bara värre ändå.
om du går ut tänker du att du ska gå så långt benen bär, men du orkar inte. du orkar ingenting. verkligen ingen ork i kroppen alls.
du tänker att du ska gå ut och vara med vänner. skratta och ha det roligt... men det går inte?
du känner ingen glädje, du kan inte skratta. inte ens få ett leende på läpparna.
du skulle få känna på hur det känns att inte kunna vara glad tillsammans med sina vänner.
kanske att du skulle kunna skratta på utsidan, men inombords känner du hur allt hugger, och det gör så jävla ont.
och efter varenda dag som går, när vi inte pratar..så känner du hur hjärtat faller, bit för bit.
..och när alla bitarna är borta, så är det slut. då finns det inget kvar.
du känner att för varje dag som går, blir du bara svagare & svagare.
du blir bara räddare och räddare.
det känns som allt & alla bara försvinner mer och mer.
du sitter hemma, livrädd. livrädd för dig själv. livrädd för att leva.
du orkar absolut ingenting.
för det är exakt så jag lever.
du skulle få känna hur det känns, när ens syre bara försvinner allt mer & mer.
för det är vad du är. mitt syre. mitt allt. min luft som jag andas.
ALLT DET DU SA, DET DU LOVADE. ALLA LÖFTEN VI HADE.
vi sa att det skulle vara du & jag hela sommaren. du skulle så gott som bo hos mig sa du.
nu är det över vafan ska jag göra?
jag litade på dig, och älskade dig mer än allt.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

amandieee Mon 28 Dec 2009 11:03

nu är det typ 4de gången jag läser dethär,allt!

blir lika ledsen varje gång. & jag kan nog hela utantill snart,iaf en del.

det som gör mest ont,är allt han sa och lovade dig. alla löften han gav,men sen är det bara helt borta?

jag älskar dig linn johansson.

hoppas det blir bra snart,för din skull!<3

February 2012

March 2012

Uploader

Taggad med

Geo tag

Photos from visitors

Part of an album

Camera info

Comment the photo

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar