November
Thursday 20 May 2010 photo 1/1
|
Hur kan man ha så fel?
Hur kan man tro att allt är bra?
Hur kan du tro att mitt hjärta kommer att läka?
Hur kan det läka när jag fortfarande hör din röst, ser ditt ansikte och känner din beröring?
Jag hatar dig, jag vill att du ska veta det.
Jag hatar dig för att du är du.
Jag hatar dig för att du lämnade mig.
För att du lämnade mig i mörkret.
För att du lämnade mig i skuggan.
Men du ska veta att mitt liv aldrig blir det samma.
Du ska veta att jag är svart.
Jag är svart utan dig.
Innan du lämnade mig, medan du fortfarande var här så var jag röd.
Röd som i passionerad.
Röd som i levande.
Livet jag levde var då.
Livet var då med dig.
Nu är borta.
Borta med mitt liv, med min själ, med mitt ljus.
Nu när ljuset är borta så lever jag i mörker.
Ett mörker som man inte kan lämna.
Inte kan lämna utan hjälp.
Hjälpen är du.
Du är den enda som kan rädda mig från mörkret, från kraften.
Så nu vet jag att jag blir kvar här, för varför skulle du hjälpa mig.
Men glöm mig aldrig, glöm aldrig att jag älskade dig.
Jag gör det fortfarande.
Det vet du.
Du älskade mig aldrig det vet jag.
Du älskar bara dig själv.
Ingen annan.
Inget ljus.
Inget mörker.
Inget annat en dig.
Annons
Visa toppen
Show footer