Thursday 18 February 2010 photo 1/1
|
Hur gott ser inte de där ut då? =)
Hm, jag har sprängande huvudvärk, ska döda datan snart... eller ja, trycka på den där s.k avstägningsknappen iaf. Men den ska få stå på en stund till för spotifyens skull, musik ska få mig att kunna jobba lite. Måste diska som prio ett och så MÅSTE jag packa (hur diska är viktigare än att packa har väl med min pedanthet, viktigare att de ser snyggt ut, än att jag får med mig allt till Sthlm som behövs)
Kom hem tidigt idag, runt elva, titta lite på tv, läste lite och sov sedan till 1600 :s
Då vakna jag upp av en konstig känsla i kroppen av trötthet och illamående, sen har de där hållt i sig hela kvällen. Inte ens mat hjälpte att käka, blev bara mer blää av det.
Sen nu på kvällen så har jag legat i sängen och läst ut Flytande i vatten (imorrn blir de att läsa del fem i TRE-serien ^^)... och samtidigt låg jag där i sängen och tyckte lite synd om mig själv. Fick en så stark känsla av att någon borde faktiskt vara där för mig när jag mår så fysiskt dåligt, bara någon som ligger där brevid mig och håller om mig tills allt känns bra... men gör det de? - nöö.
Hm, kanske börjar komma vidare i en ny fas ändå, nu benämnar jag denna som 'någon' - ingen specifik - bara någon.
Hm, jag har sprängande huvudvärk, ska döda datan snart... eller ja, trycka på den där s.k avstägningsknappen iaf. Men den ska få stå på en stund till för spotifyens skull, musik ska få mig att kunna jobba lite. Måste diska som prio ett och så MÅSTE jag packa (hur diska är viktigare än att packa har väl med min pedanthet, viktigare att de ser snyggt ut, än att jag får med mig allt till Sthlm som behövs)
Kom hem tidigt idag, runt elva, titta lite på tv, läste lite och sov sedan till 1600 :s
Då vakna jag upp av en konstig känsla i kroppen av trötthet och illamående, sen har de där hållt i sig hela kvällen. Inte ens mat hjälpte att käka, blev bara mer blää av det.
Sen nu på kvällen så har jag legat i sängen och läst ut Flytande i vatten (imorrn blir de att läsa del fem i TRE-serien ^^)... och samtidigt låg jag där i sängen och tyckte lite synd om mig själv. Fick en så stark känsla av att någon borde faktiskt vara där för mig när jag mår så fysiskt dåligt, bara någon som ligger där brevid mig och håller om mig tills allt känns bra... men gör det de? - nöö.
Hm, kanske börjar komma vidare i en ny fas ändå, nu benämnar jag denna som 'någon' - ingen specifik - bara någon.