Friday 25 June 2010 photo 1/1
|
Den här bilden har Dennis som bakgrundsbild. Tycker den är smått obehaglig. Tål knappt titta på den... den känns så... kan inte beskriva den bättre än obehaglig faktiskt.
Känner att mitt beteende inte är helt normalt just nu, men vad vet jag vad som är normalt eller inte? - Gick upp ifrån sängen runt halv fem kanske, efter att legat o tjurat en stund. Dennis var trött och tydligen kunde han inte sova när han visste att jag låg vaken. Tyckte väl att de var väl bara att sova då, varför låta mig var hans besvär...
... Men jag förstår ju samtidigt att han bara oroar sig. Jag har inte haft världes bästa dag direkt, mest ångest. Och att sen inte kunna sova normalt, det tär på psyket.
Jag gjorde i alla fall både mig och Dennis en tjänst genom att gå ner och sätta sig här vid datorn istället. Då får han somna i lugn o ro, och jag slipper ligga i sängen med gråten i halsen och känna hur sakta sakta jag börjar tappa kontrollen över allt.
Men jag känner samtidigt att mitt beteende är uppåt helvete fel. Allt känns skit nu, och de enda bästa för närvarande, de är ju just den där pojken som sover däruppe. Så vad i helvete gör jag här nere då?!
Tydligen anser jag att de är bättre att sitta på en obekväm stol och bli myggbiten miljoner gånger, istället för att ligga uppe i en bekväm säng och känna någon annans ljuvliga andetag
men jag får väl klassas som dum i huvudet tills vidare...
Känner att mitt beteende inte är helt normalt just nu, men vad vet jag vad som är normalt eller inte? - Gick upp ifrån sängen runt halv fem kanske, efter att legat o tjurat en stund. Dennis var trött och tydligen kunde han inte sova när han visste att jag låg vaken. Tyckte väl att de var väl bara att sova då, varför låta mig var hans besvär...
... Men jag förstår ju samtidigt att han bara oroar sig. Jag har inte haft världes bästa dag direkt, mest ångest. Och att sen inte kunna sova normalt, det tär på psyket.
Jag gjorde i alla fall både mig och Dennis en tjänst genom att gå ner och sätta sig här vid datorn istället. Då får han somna i lugn o ro, och jag slipper ligga i sängen med gråten i halsen och känna hur sakta sakta jag börjar tappa kontrollen över allt.
Men jag känner samtidigt att mitt beteende är uppåt helvete fel. Allt känns skit nu, och de enda bästa för närvarande, de är ju just den där pojken som sover däruppe. Så vad i helvete gör jag här nere då?!
Tydligen anser jag att de är bättre att sitta på en obekväm stol och bli myggbiten miljoner gånger, istället för att ligga uppe i en bekväm säng och känna någon annans ljuvliga andetag
men jag får väl klassas som dum i huvudet tills vidare...
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lolkotte/463299608/