Och allt är så frustrerande energikrävande vissa gånger (!)

Jag hoppas ju nästan att Askungen var riktigt jävla förbannad på sin Disney-prins någon gång, bara för att då skulle de få mig att känna mig lite mer... normal... eller nåt sånt.

Sur sur sur, hela tiden känns de som. Men jag kan inte komma ifrån att de känns som att hela den här helgen blev bara så in i helvete förstörd.

Det var ju underbart att ha mamma och pappa här, men att dennis jobbade retade upp mig något så kolosalt. Han visste de skulle komma, han kunde planerat in de bättre. planering planering planering. De är inte så svårt tycker jag. Men icke...
För mig känns de som att för honom kvitta de, för honom kvittar min familj. Vad spelar de för roll om han är här, de är ju min familj bara. Men han förstår inte att min familj är JAG. Och att han umgås med min familj är otroligt viktigt, speciellt när de rest 40 jävla mil! då kan väl han offra något?

Nej förstörd helg och kväll och tårarna bara rinner och jag lyssnar på depp musik. De känns fantastiskt.

Men de är de här med min energi, den börjar tryta och i mina mörkaste tankar börjar jag fundera på; Jag har uppoffrat en hel del, lämnat familj och vänner långt bort, dragit upp allt från rötterna, börjat om från ruta ett, slita med att skaffa nya kontakter cykla två mil varje dag till ett jobb som ligger åt helvete, för kommunikationerna är inte de bästa i skogen... vad har han offrat? Vad har han gett. Är jag bara sur och naiv just nu som tror att jag är den enda... men i vissa stunder känns de verkligen som jag är den enda som anpassat mig, han har bara flytit med...

Annons

The photo has no tags

May 2011