Sunday 19 April 2009 photo 2/8
|
Grattis Hanna! idag blir du då Fjortis!
Minns första gången du och jag träffades...
Jag hade precis provridit Robin, och det hade börjat regna. Robin ståd i stallgånge och venus i spiltan, Katalina stod i sin box och åt hö. Jag, Michelle och Carola stod och pratade lite, och plötsligt åker satlldörren upp och en liten smal tjej kliver in med en äldre kvinna efter sig. Den lilla tjejen har ganska så kort hår. Mörk hy, små tänder som tittar fram mellan läpparna och ett litet leende med. Den äldre kvinnan som tydligen är hennes mamma hälsar på carola och småpratar lite innan hon säger hejdå. Jag har inte slutat titta på den lilla tjejen. Jag tittar ner på hennes händer och tittar på det lilla packetet hon håller i. Plötsligt så vänder sig Carola mot oss igen och presenterar oss. Och när den lilla tjejen öppnade munnen och började prata var det som att känna att hon kände precis som jag. Lite mörk men Ljus på samma gång. Den lilla regnrocken som din mamma hade köpt till dig för att du inte skulle bli blött medans du red slängs nånstans eftersom det inte gick att rida i den, enligt Carola. Stalldörren rycks upp igen och mamma kliver in, dags att dra. jag och michelle går ut genom dörrenm och mamma säger hejdå.
någon vecka senare så ringer det nån..
En främande röst hördes i andra änden av luren, planeringa av att rida tsm nån dag börjar ta from i mitt huvud. Jag var jävligt nervös första gånge vi skulle rida tsm. Och när jag kommer in till stallet, står du där och ser helt jävla kolugn ut. Nervositetet släpper och vi båda häslar, sedan var det som om en bomb släpptes, du började prata på om allt och alla, och efter en liten stund så drar du med mig... början på världens finaste sidenband...
Månaderna gick och den lilla tjejen ,som inte alls var lika främande längre, och jag hade blivit riktigt bra vänner. En dag var det lite spänt, och efter att vi ridi så sa du plötsligt. "jag tror vi är själstvillingar!", den teorin var lite svår att smälta, men efter en stund så var det bara att nicka och hålla med. Vi var verkligen det. Ännu ett par månader gick och det ända som plötsligt var i mitt huvud var, Hästar, Twilight och Hanna! Den söta lilla tjejen som bar på miljoner små tankar i sitt lilla huvud var den finaste jag visste, det finna lilla sidenbandet som var så skört och som såg så ömtåligt ut visade sig vara världens starkaste band...
Vill bara säga att jag älskar dig Hanna! och tack till alla som orkade läsa allt!
Minns första gången du och jag träffades...
Jag hade precis provridit Robin, och det hade börjat regna. Robin ståd i stallgånge och venus i spiltan, Katalina stod i sin box och åt hö. Jag, Michelle och Carola stod och pratade lite, och plötsligt åker satlldörren upp och en liten smal tjej kliver in med en äldre kvinna efter sig. Den lilla tjejen har ganska så kort hår. Mörk hy, små tänder som tittar fram mellan läpparna och ett litet leende med. Den äldre kvinnan som tydligen är hennes mamma hälsar på carola och småpratar lite innan hon säger hejdå. Jag har inte slutat titta på den lilla tjejen. Jag tittar ner på hennes händer och tittar på det lilla packetet hon håller i. Plötsligt så vänder sig Carola mot oss igen och presenterar oss. Och när den lilla tjejen öppnade munnen och började prata var det som att känna att hon kände precis som jag. Lite mörk men Ljus på samma gång. Den lilla regnrocken som din mamma hade köpt till dig för att du inte skulle bli blött medans du red slängs nånstans eftersom det inte gick att rida i den, enligt Carola. Stalldörren rycks upp igen och mamma kliver in, dags att dra. jag och michelle går ut genom dörrenm och mamma säger hejdå.
någon vecka senare så ringer det nån..
En främande röst hördes i andra änden av luren, planeringa av att rida tsm nån dag börjar ta from i mitt huvud. Jag var jävligt nervös första gånge vi skulle rida tsm. Och när jag kommer in till stallet, står du där och ser helt jävla kolugn ut. Nervositetet släpper och vi båda häslar, sedan var det som om en bomb släpptes, du började prata på om allt och alla, och efter en liten stund så drar du med mig... början på världens finaste sidenband...
Månaderna gick och den lilla tjejen ,som inte alls var lika främande längre, och jag hade blivit riktigt bra vänner. En dag var det lite spänt, och efter att vi ridi så sa du plötsligt. "jag tror vi är själstvillingar!", den teorin var lite svår att smälta, men efter en stund så var det bara att nicka och hålla med. Vi var verkligen det. Ännu ett par månader gick och det ända som plötsligt var i mitt huvud var, Hästar, Twilight och Hanna! Den söta lilla tjejen som bar på miljoner små tankar i sitt lilla huvud var den finaste jag visste, det finna lilla sidenbandet som var så skört och som såg så ömtåligt ut visade sig vara världens starkaste band...
Vill bara säga att jag älskar dig Hanna! och tack till alla som orkade läsa allt!
Directlink:
http://dayviews.com/looneytun3s/419521382/