Jag blir så besviken. Var allting du sa den dagen en lögn? Du hör aldrig av dig. Du sa att du ville ha kvar mig i ditt liv, att vi skulle vara vänner. Om du menade det, varför hör du då inte av dig? Jag tycker att det är elakt av dig, du svarar inte ens på ett simpelt gästboksinlägg. Varför? Kunde du inte ha sagt det på en gång då, att du inte vill prata mer med mig. Åh, jag blir så ledsen när människor säger en sak och sedan gör något helt annat. Jag borde inte tänka så mycket på det, för jag måste släppa dig, jag vet det. Jag vet också att det är svårt, alldeles för svårt. Det är inte rättvist.