March
Friday 31 October 2008 photo 1/2
|
Jag kallar den "gumman och blank?"
Den pigga blicken som en gång funnits I hennes ögon hade för länge sen försvunnit, den försvann med hans bortgång. Jag hade aldrig sett en flicka gråta så mycket som hon. Jag ville gråta med henne, visa henne min medkänsla, för jag visste då och vet fortfarande att samma öda någon gång väntar mig med.
Jag ville ta med henne och dansa i den stilla vinden be henne sjunga med i tonerna vinden spelade. Men hennes ben hade för länge sedan stelnat, hennes röst hade för längesen tynat och blivit hes, så jag bad henne inte ens för jag visste då och vet fortfarande att samma öde någon dag står på planeringen.
Jag kunde se henne i fönstret, hur hon satt och tittade blankt på människor som gick förbi utanför, speciellt de som går två och två, håller varandra i handen och har hela livet framför sig, hon kan se vilka som håller varandra i hjärtat och vilka som låtsas, för det är gåvan som åren gett henne.
Hon tittar trött och väntar stillsamt och accepterande på att det ska knacka på hennes dörr och han ska hämta hem henne, de ska hem, föralltid.
Hon tittar trött och väntar stillsamt och accepterande på att det ska knacka på hennes dörr och han ska hämta hem henne, de ska hem, föralltid.
Visa toppen
Show footer