Wednesday 24 July 2013 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Nu är det nära, kanske alldeles för nära? Det där fejkande leendet och den där rösten som ska låta lugnande och övertygande är just för stunden omöjligt att förstå.
Det skriks, bankas och sprids nya lögner. Jag försöker övertala mig själv... Det kommer bli bra, det måste bli bra, det är bra? Men varför känner jag mig inte bra? Ångesten har tagit över mig för stunden och jag har krupit in i mitt skal (men varför kommer alla åt mig alla fall?)
I lördags sprack allt och jag vet inte om jag kanske kom till verkligheten? Lögner,svek,misstankar,sorg you name it... Det här är verkligheten, jag var tydligen bara i en dröm-värld "tur att det finns dom som tar ner en på jorden."
Vad ska man göra? Hur ska man säga?
Annons