Vi alla kommer till en tid i våra liv då vi måste bestämma om vi ska ta det steg vi är vana vid eller om vi ska våga ta den chans som ganska många kastat bort för i fyllan så drömmer vi bäst men det är ofta för kort för vi alla har lätt att leva ut(i dimman lever alla ut)men vi kryper tillbaks till våra skal direkt när kvällen är slut sen vet vi att dagen efter det så blir ju livet ganska tungt och vi grämer oss fast vi vet att det är dags.Vissa lever sitt liv som dom inte fanns(som om dom aldrig fått nån chans) utan sitter kvar ensam i sitt skepp på väg mot ingenstans även om dom tycker att dom styr sitt skepp, sitt liv, sin världsbalansmen att vänta på ingenting är bara nonchalans andra klänger sig fast i att dom trivs(släpper aldrig taget om nånting)å dom tror att livet tar slut så fort dom vänder ryggen till men om dom hade stannat upp en stund å låtit andra tala till punkt hade dom kanske lyssnat så dom slapp, Börja simma eller sjunk...

Gillar bilden och älskar texten!