May
Sunday 15 November 2009 photo 2/4
|
yeah, här är del 1, och den ärskriven av mig, emmy. geisterfahrer @ bdb. så läs och kommentera osånt, nästa del skriver nog yasmine. så.. yeah :D
Del 1
First Sight
Jag stod andfådd på perrongen. Hade skyndat mig så mycket jag kunde för att hinna i tid. 14:58. Jag kollade på den stora klockan, alldeles strax. Jag satte mig på en tom bänk. Stationen var full av människor, de flesta var stressade och hade stora resväskor. Jag funderade lite på vad vi egentligen höll på med, jag hade aldrig träffat människan och nu var hon på väg till mig. Från Göteborg till Lund. För att bo hos mig i två veckor innan vi skulle gå på våran första Tokio Hotel konsert, vi skulle äntligen bli av med våran Tokio-Hotel-Live-oskuld. Jag flinade och reste mig upp, tåget var på väg in på perrongen. Jag kände hur jag blev nervös. Hur skulle detta nu gå? Jag som var lite blyg av mig. Äh, det skulle säkert lösa sig. Det slog mig att jag inte ens visste hur hon såg ut, tänk om jag inte skulle känna igen henne?! Fast hon visste ju hur jag såg ut, så hon skulle förhoppningsvis känna igen mig. Tåget stannade och massa människor strömmade ut ur tåget. Efter en stund hade hon fortfarande inte kommit ut, eller inte hittat mig. Precis innan dörrarna skulle stängas hoppade en kort tjej ut från tåget. Hon såg glad ut, lite stressad och förvirrad. Hon hade långt, lockigt hår en färg som skiftade lite från röd till brun till svart. Hon såg sig omkring och bredvid henne stod en stor, svart resväska. Över axlen hängde en svart handväska och hon höll sin röda mobil i handen. Hon hade tighta svarta jeans och en svart skinnjacka.
"Emmy!" ropade hon och skyndade fram till mig, "Heej!"
Vi kramades och sedan blev vi tysta.
"Ehm... Du är Jasmine, va?" frågade jag.
Vad fan var det för fråga? Det var väl självklart att det var hon, vem skulle det annars vara? Hon log och nickade, sedan började vi skratta. Tur att det inte var stelt iallafall.
"Vi ska gå hit, har du pengar till buss?"
Hon nickade igen och vi gick till busshållplatsen.
"Asså shit, tänk ändå att vi ska se dom... Oh my god!" sa hon upphetsat och hoppade till.
Jag skrattade och nickade, "Jag kan inte fatta det... Fan vad jag längtar!"
Jag låste upp ytterdörren och vi gick in, det log skor i hela hallen. Mesta dels mina skor. Hela huset var stökigt, hade jag inte bett pappa att städa innan han åkte? Pappa, hans fru och lillebror hade åkt iväg på semester, så jag och Jasmine skulle vara ensamma 2 veckor innan vi åkte på konserten.
"Asså förlåt att det är så stökigt..." ursäktade jag mig och sparkade undan några skor. "Du kan bara dumpa din väska här i hallen."
"Jag kan verkligen inte förstå att vi ska se dem! Åh herre gud." skrattade jag.
"Åh, titta så jävla snygg han är!" sa Jasmine och pekade på Tom.
Vi hade satt på Caught On Camera och satt i soffan och drack cola. Jasmine var Tomgalning, vilket var tur. Annars hade vi behövt slåss om Bill - min man.
"Bill är vackrast! Shit tänk om vi typ ser dom på stan eller något..."
Pappa hade bokat ett hotell åt oss, ett femstjärnigt hotell som låg väldigt centralt i Hamburg. Jag förstod inte varifrån pappas snällhet kom, men det var verkligen tur att han lät mig åka. Jag kunde inte låta bli att vara lycklig, det här skulle bli våra bästa dagar någonsin. Om vi bara visste...
Del 1
First Sight
Jag stod andfådd på perrongen. Hade skyndat mig så mycket jag kunde för att hinna i tid. 14:58. Jag kollade på den stora klockan, alldeles strax. Jag satte mig på en tom bänk. Stationen var full av människor, de flesta var stressade och hade stora resväskor. Jag funderade lite på vad vi egentligen höll på med, jag hade aldrig träffat människan och nu var hon på väg till mig. Från Göteborg till Lund. För att bo hos mig i två veckor innan vi skulle gå på våran första Tokio Hotel konsert, vi skulle äntligen bli av med våran Tokio-Hotel-Live-oskuld. Jag flinade och reste mig upp, tåget var på väg in på perrongen. Jag kände hur jag blev nervös. Hur skulle detta nu gå? Jag som var lite blyg av mig. Äh, det skulle säkert lösa sig. Det slog mig att jag inte ens visste hur hon såg ut, tänk om jag inte skulle känna igen henne?! Fast hon visste ju hur jag såg ut, så hon skulle förhoppningsvis känna igen mig. Tåget stannade och massa människor strömmade ut ur tåget. Efter en stund hade hon fortfarande inte kommit ut, eller inte hittat mig. Precis innan dörrarna skulle stängas hoppade en kort tjej ut från tåget. Hon såg glad ut, lite stressad och förvirrad. Hon hade långt, lockigt hår en färg som skiftade lite från röd till brun till svart. Hon såg sig omkring och bredvid henne stod en stor, svart resväska. Över axlen hängde en svart handväska och hon höll sin röda mobil i handen. Hon hade tighta svarta jeans och en svart skinnjacka.
"Emmy!" ropade hon och skyndade fram till mig, "Heej!"
Vi kramades och sedan blev vi tysta.
"Ehm... Du är Jasmine, va?" frågade jag.
Vad fan var det för fråga? Det var väl självklart att det var hon, vem skulle det annars vara? Hon log och nickade, sedan började vi skratta. Tur att det inte var stelt iallafall.
"Vi ska gå hit, har du pengar till buss?"
Hon nickade igen och vi gick till busshållplatsen.
"Asså shit, tänk ändå att vi ska se dom... Oh my god!" sa hon upphetsat och hoppade till.
Jag skrattade och nickade, "Jag kan inte fatta det... Fan vad jag längtar!"
Jag låste upp ytterdörren och vi gick in, det log skor i hela hallen. Mesta dels mina skor. Hela huset var stökigt, hade jag inte bett pappa att städa innan han åkte? Pappa, hans fru och lillebror hade åkt iväg på semester, så jag och Jasmine skulle vara ensamma 2 veckor innan vi åkte på konserten.
"Asså förlåt att det är så stökigt..." ursäktade jag mig och sparkade undan några skor. "Du kan bara dumpa din väska här i hallen."
"Jag kan verkligen inte förstå att vi ska se dem! Åh herre gud." skrattade jag.
"Åh, titta så jävla snygg han är!" sa Jasmine och pekade på Tom.
Vi hade satt på Caught On Camera och satt i soffan och drack cola. Jasmine var Tomgalning, vilket var tur. Annars hade vi behövt slåss om Bill - min man.
"Bill är vackrast! Shit tänk om vi typ ser dom på stan eller något..."
Pappa hade bokat ett hotell åt oss, ett femstjärnigt hotell som låg väldigt centralt i Hamburg. Jag förstod inte varifrån pappas snällhet kom, men det var verkligen tur att han lät mig åka. Jag kunde inte låta bli att vara lycklig, det här skulle bli våra bästa dagar någonsin. Om vi bara visste...
Comment the photo
första delan ;)<3 / yasmin.
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/424416094/
Visa toppen
Show footer