Tuesday 17 November 2009 photo 2/2
|
en kort liten del, skriven av emmy :) ja... heree we go!
Del 5
synvinkel.
emmy
Jag drog iväg Jasmine. Jag klarade inte av det här, varför gjorde jag alltid detta? Eller okej, alltid var överdrift. Det här var bara andra gången. Och det var två gånger för mycket. Medan andra människor skulle gjort vad som helst för att få vara i våran situation, ville jag fly. Varför? Jo, jag var skräckslagen. Jag var helt, jävla panikslagen. För att träffa mina idoler som jag avgudat i ungefär tre år. Hur kan man vara rädd för något sådant? Jasmine var det definitivt inte. Hon skulle säkert bli sur för att jag sumpade ännu en chans. Jag blundade hårt, kände på mig att hon var arg.
"Emmy..." började hon.
Jag öppnade ett öga på glänt och såg hennes allvarliga ansikte, jag stängde ögat igen.
"Förlåt!" pep jag.
"Nej, det är lugnt. Skärp dig."
"Va?" frågade jag och öppnade båda ögonen.
Hon skrattade och förklarade. Trots att hon bara ville springa fram och hoppa på Tom om hon såg honom, så vågade hon inte se honom på nära håll. Hon var rädd att hon faktiskt skulle göra det. Vi skrattade och lämnade hotellet för att gå på en promenad. Utforska Hamburg.
Från ett av de största fönstrena, i ett av de största rummen, betraktade han dem. Två unga flickor. Han hade hört röster och höga skratt tidigare idag. Hennes röst var len som sammet. Kunde det vara hon? Hennes blonda hår var uppsatt i en toffs och hon hade jeansshorts, kavaj och converse på sig. Den andra tjejen var kortare och hade på sig en svart kofta och jeansshorts, converse hon också. Hon hade långt, svartrött hår med lite brunt i, som om hon höll på att färga det. Hans blick följde varenda rörelse när de skrattandes gick över gatan.
"Hey!" sa den andre mannen i rummet, "Vad gör du?"
"Ingenting." svarade han och återvände upp till sjätte våningen.
Den andre mannen började spela på sin gitarr igen och den första mannen öppnade sin mun och lät några vackra toner sippra ut.
"I don't know your name but i still believe, that now it's time for you and me, time for you and me..."
Del 5
synvinkel.
emmy
Från ett av de största fönstrena, i ett av de största rummen, betraktade han dem. Två unga flickor. Han hade hört röster och höga skratt tidigare idag. Hennes röst var len som sammet. Kunde det vara hon? Hennes blonda hår var uppsatt i en toffs och hon hade jeansshorts, kavaj och converse på sig. Den andra tjejen var kortare och hade på sig en svart kofta och jeansshorts, converse hon också. Hon hade långt, svartrött hår med lite brunt i, som om hon höll på att färga det. Hans blick följde varenda rörelse när de skrattandes gick över gatan.
"Hey!" sa den andre mannen i rummet, "Vad gör du?"
"Ingenting." svarade han och återvände upp till sjätte våningen.
Den andre mannen började spela på sin gitarr igen och den första mannen öppnade sin mun och lät några vackra toner sippra ut.
"I don't know your name but i still believe, that now it's time for you and me, time for you and me..."
Comment the photo
MEEEEEEEER!
mera kmr om 10 min! // yasmin.
förlåt att jag hela tiden sumpar våra chanser 8) haha <3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/424928032/