Tuesday 24 November 2009 photo 2/2
|
Nu är det så att jag pluggat spanska (läs skrattat!!!) hela eftermiddagen, så har inte kunnat skriva. Men nu tänkte jag skriva en liten del, just for you guys ;) /emmy.
Del 8
emmy
Konsertdagen var här och turligt nog hade vi inte stött på Bill eller Tom något mer. Kanske var det för att vi köat sedan föregående dag och att vi befann oss bland galna fans. Det var alldeles strax dags för insläpp och alla stod redan upp, vissa hade lämnat sina sovsäckar, filtar och annan packning till föräldrar som kommit för att ta lasten medan några bara kastat det på marken. Jasmine hade gått för att lämna alla våra grejer på hotellrummet. Det var lika bra så. Jag spanade mot hållet hon gått för att se om hon var på väg tillbaks, tänk om hon inte skulle hinna? Men jag slapp oroa mig. Fem minuter innan insläppet kom hon springandes.
"Asså vet du hur rädd jag var att insläppet redan börjat?!" skrek hon och hoppade glatt, "ASSÅ OH MY GOD!!!"
Alla i kön skrek och sjöng och var allmänt stressade. Jag kände hur jag fick den där bekanta paniken, fan ta den. Jag hörde hur alla tystnade, och sedan började kön skrikande röra sig framåt.
Konserten var över och jag hade märken längs mina kinder, orsakade av mina tårar. Sminket var helt förstört, men inte brydde jag mig om det. Samtidigt som jag grät skrattade jag av lycka. Det här var faktiskt den bästa dagen någonsin och paniken jag haft innan hade blåst bort så fort vi kommit in i arenan.
"Det här..." grät Jasmine, "Var det bästa jag någonsin varit med om!"
Jag nickade och drog med händerna under ögonen. Vi suckade och trots att det var sommar var nattluften kylig, men långt i från kall. En viskning spred sig bland fansen. Någon visste vilket hotell killarna bodde på, alltså var de skulle köra nu. Jag och Jasmine satte oss på en bänk för att lugna ned oss lite. Efter fem minuter var det knappt några fans kvar utanför arenan.
"Ska vi gå till hotellet?" frågade jag.
"Jag vet inte riktigt..." sa Jasmine tveksamt, "Jag tror faktiskt inte att de kommer ut och ger autografer, dessutom vill dom ju inte bli störda på privattiden."
Jag nickade och vi reste oss för att gå tillbaks till hotellets sängar. En varm dusch skulle sitta bra nu. Svettig och kall som jag var. Vi skrattade och pratade om konserten medan vi gick mot gatan. Jag tog upp mobilen ur jeansshortsfickan och började skriva ett sms till pappa. Tala om att allt var okej. Utan att se mig för tog jag ett kliv ut i gatan, med blicken fokuserad på mobilen. Pappas nummer, pappas nummer...
"EMMY!!!"
Ett högt tut hördes innan jag kände något hårt stöta i min sida. Jasmines höga skrik ringde i mina öron, medan allt blev svart. Det var som om det var mina ögon i ett svart vakum. Jag kunde inte röra mig, kände ingenting, allt jag såg var svart. Jag fick panik, vad hände? Höll jag på att dö? Nej, jag kunde inte dö nu. Jag var ju lycklig! Hade vi inte precis sagt att vi nu kunde dö lyckliga, efter att ha sett Tokio Hotel? Jo, det hade vi. Jag fick skylla mig själv. Fast det var ju inte säkert att jag var död. Bara som jag antog.
Jag såg inte att en man, vars ansikte var fyllt av skräck, bokstavligt kastade sig ur bilen och sprang fram till min kropp och hukade sig bredvid den gråtande Jasmine. Jag kände inte att han tog i mig, att han försökte skaka liv i mig. Jag hörde inte deras rop. Rop på mig, rop på hjälp och skrik. Jag var distraherad. Mitt i mörkret såg jag en liten, rund, vit cirkel. Därifrån hörde jag ljud. De lät mycket lockande.
"För i helvete, ring ambulansen!" skrek en av rösterna jag inte kunde höra.
Någon jag inte kunde känna strök varsamt min kind. Någon jag inte kunde se grät av skräck och hans tårar landade i mitt ansikte. Om jag hade kunnat hade jag sträckt min hand upp till ansiktet för att torka bort det blöta, irriterande, som jag faktiskt kände.
"Hjälp!" ville jag skrika, men det gick inte.
Ingenting fungerade.
Ljud jag inte kunde höra, ljudet från en ambulans. Beröring jag inte kunde känna, någon som lyfte upp mig på en bår och in i ambulansen. Människor jag inte kunde se, fyllda med panik som hoppade in i den svarta bilen. Körde efter ambulansen.
Del 8
"Asså vet du hur rädd jag var att insläppet redan börjat?!" skrek hon och hoppade glatt, "ASSÅ OH MY GOD!!!"
Alla i kön skrek och sjöng och var allmänt stressade. Jag kände hur jag fick den där bekanta paniken, fan ta den. Jag hörde hur alla tystnade, och sedan började kön skrikande röra sig framåt.
"Det här..." grät Jasmine, "Var det bästa jag någonsin varit med om!"
Jag nickade och drog med händerna under ögonen. Vi suckade och trots att det var sommar var nattluften kylig, men långt i från kall. En viskning spred sig bland fansen. Någon visste vilket hotell killarna bodde på, alltså var de skulle köra nu. Jag och Jasmine satte oss på en bänk för att lugna ned oss lite. Efter fem minuter var det knappt några fans kvar utanför arenan.
"Ska vi gå till hotellet?" frågade jag.
"Jag vet inte riktigt..." sa Jasmine tveksamt, "Jag tror faktiskt inte att de kommer ut och ger autografer, dessutom vill dom ju inte bli störda på privattiden."
Jag nickade och vi reste oss för att gå tillbaks till hotellets sängar. En varm dusch skulle sitta bra nu. Svettig och kall som jag var. Vi skrattade och pratade om konserten medan vi gick mot gatan. Jag tog upp mobilen ur jeansshortsfickan och började skriva ett sms till pappa. Tala om att allt var okej. Utan att se mig för tog jag ett kliv ut i gatan, med blicken fokuserad på mobilen. Pappas nummer, pappas nummer...
"EMMY!!!"
Ett högt tut hördes innan jag kände något hårt stöta i min sida. Jasmines höga skrik ringde i mina öron, medan allt blev svart. Det var som om det var mina ögon i ett svart vakum. Jag kunde inte röra mig, kände ingenting, allt jag såg var svart. Jag fick panik, vad hände? Höll jag på att dö? Nej, jag kunde inte dö nu. Jag var ju lycklig! Hade vi inte precis sagt att vi nu kunde dö lyckliga, efter att ha sett Tokio Hotel? Jo, det hade vi. Jag fick skylla mig själv. Fast det var ju inte säkert att jag var död. Bara som jag antog.
Comment the photo
omg!!! as bra emmy hahah tack så mke att du kunde skriva! (Y)
du är värt guld hjärtat. loveu (L)
älskar denna FF <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/426374840/