Wednesday 23 December 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
ny del /emmy
Del 17
"Hur är det?" frågade jag, såg på min bror.
Han skakade på huvudet, hade inte behövt fråga egentligen. Gjorde det mest för att jag ville prata med honom. Jag visste ju hur han mådde, kände det. Han stack gaffeln i en brokoli, lekte med den. Sedan lade han tillbaks den på tallriken, visste att han skulle göra det. Tom tyckte inte om brokoli, för det gjorde inte jag heller. Log mot honom, fast att han inte såg det. Skulle bli tvungen att hålla koll på honom, min storebror. Så han inte gjorde några dumheter.
"Hur är det själv?" frågade han tyst.
Visste att han egentligen inte menade det, brydde sig inte. Brydde mig inte heller faktiskt, bara han mådde bra. Fast det gjorde han inte. Tom var ledsen. Struntade i att han inte brydde sig, ryckte på axlarna.
"Du vet att jag inte mår bra när du inte gör det." svarade jag.
Han nickade, petade på en makaron, funderade på att äta den. Bestämde sig, körde gaffeln i den och stoppade in den i munnen. Han tuggade långsamt, väldigt olikt Tom. Han brukade alltid kasta sig i maten på ett väldigt otrevligt vis. Trots att jag brukade bli irriterad på honom när han åt så, blev jag nästan lika irriterad när han åt på detta viset.
Han log svagt, stoppade in fler makaroner i munnen, tuggade snabbare.
"Det stör dig, eller hur?" sa han, "Att jag inte äter som jag brukar."
Jag nickade och han log brett.
"Jag märkte det." han stoppade in fler makaroner i munnen och fortsatte, "Vad ska vi göra idag?"
"Vi är lediga idag, åker inte vidare förens ikväll." svarade jag.
Vad kunde vi göra? Det fanns inte så mycket att göra här, om man tänkte efter. Vi hade ju en studio här, som vi tillbringade tid i. Var här nu. Men annars... Jag började känna mig rastlös, tvungen att göra något. Vi kunde inte bara gå ut och shoppa, nej, sådant funkade inte nu längre. Alla fansen som fanns över allt. Och var det inte fansen var det paparazzis, och alltid en livvakt. Minst. Suckade, såg upp på Tom.
"Vi ska till Sverige." mumlade jag förvånat.
Tom såg på mig, höjde ena ögonbrynet. Också väldigt olikt Tom, inte alls som han brukade göra. Han fnös.
"Vi har två konserter där, menar jag."
Han nickade ointresserat. Svalde maten han hade i munnen, skyfflade in mer. Började äta mer och mer som vanligt. Jag suckade igen.
"Fattar du inte?" sa jag, "Vi kommer kunna träffa dom igen, lära känna dom lite bättre. Och då..."
"Det är du som inte fattar, Bill!" avbröt Tom.
Han var arg nu, och jag kände mig liten. Han såg upp på mig, in i mina ögon. Ja, han var mycket arg.
"Bill, jag orkar inte åka till Sverige. Jasmine hatar mig fan, hon vill inte veta av mig." sa han.
"Men... Tom, du kan inte..." började jag.
"Du ska inte säga åt mig vad jag kan göra eller inte, Bill. Vi är inte samma person."
"Minns du inte när vi lovade att aldrig låta en tjej gå före musiken, Tom? Du kan inte svika alla fansen."
"Jag visste inte då, hur det skulle kännas att få mitt hjärta krossat."
Del 17
"Hur är det?" frågade jag, såg på min bror.
Han skakade på huvudet, hade inte behövt fråga egentligen. Gjorde det mest för att jag ville prata med honom. Jag visste ju hur han mådde, kände det. Han stack gaffeln i en brokoli, lekte med den. Sedan lade han tillbaks den på tallriken, visste att han skulle göra det. Tom tyckte inte om brokoli, för det gjorde inte jag heller. Log mot honom, fast att han inte såg det. Skulle bli tvungen att hålla koll på honom, min storebror. Så han inte gjorde några dumheter.
"Hur är det själv?" frågade han tyst.
Visste att han egentligen inte menade det, brydde sig inte. Brydde mig inte heller faktiskt, bara han mådde bra. Fast det gjorde han inte. Tom var ledsen. Struntade i att han inte brydde sig, ryckte på axlarna.
"Du vet att jag inte mår bra när du inte gör det." svarade jag.
Han nickade, petade på en makaron, funderade på att äta den. Bestämde sig, körde gaffeln i den och stoppade in den i munnen. Han tuggade långsamt, väldigt olikt Tom. Han brukade alltid kasta sig i maten på ett väldigt otrevligt vis. Trots att jag brukade bli irriterad på honom när han åt så, blev jag nästan lika irriterad när han åt på detta viset.
Han log svagt, stoppade in fler makaroner i munnen, tuggade snabbare.
"Det stör dig, eller hur?" sa han, "Att jag inte äter som jag brukar."
Jag nickade och han log brett.
"Jag märkte det." han stoppade in fler makaroner i munnen och fortsatte, "Vad ska vi göra idag?"
"Vi är lediga idag, åker inte vidare förens ikväll." svarade jag.
Vad kunde vi göra? Det fanns inte så mycket att göra här, om man tänkte efter. Vi hade ju en studio här, som vi tillbringade tid i. Var här nu. Men annars... Jag började känna mig rastlös, tvungen att göra något. Vi kunde inte bara gå ut och shoppa, nej, sådant funkade inte nu längre. Alla fansen som fanns över allt. Och var det inte fansen var det paparazzis, och alltid en livvakt. Minst. Suckade, såg upp på Tom.
"Vi ska till Sverige." mumlade jag förvånat.
Tom såg på mig, höjde ena ögonbrynet. Också väldigt olikt Tom, inte alls som han brukade göra. Han fnös.
"Vi har två konserter där, menar jag."
Han nickade ointresserat. Svalde maten han hade i munnen, skyfflade in mer. Började äta mer och mer som vanligt. Jag suckade igen.
"Fattar du inte?" sa jag, "Vi kommer kunna träffa dom igen, lära känna dom lite bättre. Och då..."
"Det är du som inte fattar, Bill!" avbröt Tom.
Han var arg nu, och jag kände mig liten. Han såg upp på mig, in i mina ögon. Ja, han var mycket arg.
"Bill, jag orkar inte åka till Sverige. Jasmine hatar mig fan, hon vill inte veta av mig." sa han.
"Men... Tom, du kan inte..." började jag.
"Du ska inte säga åt mig vad jag kan göra eller inte, Bill. Vi är inte samma person."
"Minns du inte när vi lovade att aldrig låta en tjej gå före musiken, Tom? Du kan inte svika alla fansen."
"Jag visste inte då, hur det skulle kännas att få mitt hjärta krossat."
Comment the photo
helt underbara delar!!!!<333333333333
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/432644911/