Friday 1 January 2010 photo 1/1
|
Det första jag vill säga till alla GOTT NYTT ÅR ! hoppas att ni hade en bra nyår igår. & nu kmr det en ny del/ yasmine.
Del 21
Jasmine
Jag öppnade ögon försiktigt hemska bilder kom upp. Jag kollade runt i rummet en läkare kom in.
- Hej jasmine, jag heter magnus svensson & jag har varit din läkre den sista tiden sa han glatt han hade glasögon han va vithårig, med ljus gröna sjuk/jobb kläder.
- Hur länge har jag varit här? Frågade jag darrigt på vad han skulle säga
- I snart i en vecka, du har liggit i koma, kommer du ihåg vad som har hänt dej? Frågade han
- Ja
han nickade & gick ut jag vred huvudet och pustade tungt ut jag kände en tår komma nedanför min torra kind.
- Jasmine hörde jag någon säga jag vred huvudet mot dörren. Tom stod där med blicken ner i marken. Jag blev chockad över att se honom han bet sig i underläppen och kollade försiktigt upp. Jag va för rädd att möta hans blick. Jag blundade djupt och kände hur tårana blev fler & fler. Tom kom fram och torkade mina tårar.
- Sch allt kommer att bli bra igen, viskade han och lutade sig ner mot mig jag kollade på honom och viskade att jag var så rädd. Jag hade inte prata med honom på nästan en månad & nu stod han vid min sida.
- Förlåt mig.. sa jag och kollade på honom han stod chockad och bara kollade på mig.
- Jasmine, det är jag som ska be om förlåtelse inte du varför säger du för? Sa han och kollade fortfarande på mig med stora ögon.
- Jag svarade dej inte, jag gav dej inte en andra chans.. sa jag och kollade bort.
- Jasmine lyssna på mig, det du gjorde va rätt jag gjorde fel du har inget att säga förlåt för okej? Sa han och lutade ner mot min säng, jag kollade in länge i hans ögon. Jag har verkligen saknat honom hans doft hans stora armar runt om kring mig hans underbara läppar mot mina. Jag fick ett leende på läpparna när jag tänkte på det. Han va påväg att kyssa mig.
- JASMINE ! ÅH HERRGUD JAG VA SÅ ORO.. Eh oj hehe förlåt jag viste inte att du va här tom sa emmy och stod en helt chockad, hon blev helt knallröd i ansikte.
- Emmy? Hur kom du hit? Frågade jag och kollade på henne med ett leende hon sprang fram och kramade om mig.
- Emmy Aj typ?
- Oj förlåt, hur mår du? Frågade hon & satte sig i sängkanten.
- Mycket bättre sa jag och kollade upp mot tom han log tillbaka och tog min hand.
- Aw så sött! Du kanske vill prata med din mamma? Hon är väldigt orolig hon har inte sovit eller ätit på minst en vecka sa emmy och kollade ner.
- Vet hon inte att jag har vaknat? Frågade jag och försökte få kontakt med emmy men hon va i sin egna värld som vanligt lila emmy tänkte jag för mig själv. - Emmy? Sa jag en gång till
- Aha ja? Jag menar nej det vet ho..
- Jasmine! Hörde jag bakom dörren emmy satte sig upp och gick ut. Min mamma stod vid dörren, hennes ögon var tårfyllda jag bet ihop min mamma va helt förstörd.
- Mamma sa jag och börja genast att gråta hon kom in och satte sig ned.
- Tom, kan du lämna oss i fred en stund? Frågade Hon och Tom kollade fort på mig och nickade.
- Förlåt mig mamma.. sa jag och kramade om henne. Hon visakade att det inte va mitt fel. Varför jag säger förlåt hela tiden vet jag inte med det känns som om allt detta är mitt fel. Efter ett pars timmar snacka med mamma kom polisen in och "förhörde" mig & Tom stod vid min sida hela tiden. Han borde få en chans till det är han värt det vet jag. När polismännen hade gått så kom magnus in igen. Jag frågade när jag kunde åka hem.
- Jag vet inte exakt men inte på ett tag iallafall du måste vila upp dej du har ju ett brutit arm. Men vi får se det är bäst om alla går ut så jasmine sova lite. Sa han och kollade på mamma & Tom.
- Kan inte tom få sova här? Frågade jag magnus han frågade mamma om det va okej, hon kollade osäkert på mig.
- Snälla mamma det skulle känna tryggt om Tom va här sa jag och kollade på henne. Hon suckade
- Ja, okej om det är okej för dej Tom? Sa hon
- Självklart! Sa tom och kollade på mig med ett leende- ja men inga dumheter nu jag vill inte ha en 17åring dotter med barn sa hon och gick ut och kollade argt på henne.
- MAMMA HUR KAN DU ENS VA MED OCH SÄGA SÅ? Skrek jag till henne hon vände sig om hon kollade på mig med en ledsam blick.
- Det va då jag fick dej utan någon vid min sida sa hon och kollade på Tom och forsatte gå.
- Ehm, jadå går jag till Bill då sa emmy och kramade om mig. Magnus kom in med en extra säng och stängde dörren.
- Tom varför kom inte bill med? Sa jag och kollade på honom när han tog av sig sin tröja.
- Han fixar ett par saker sa Tom och kom fram till mig.- Är jag förlåten? Frågade tom och kollade osäkert på mitt svar.
- Ja gö inte bara om det Tom sa jag och kollade in i hans vackra guldbruna ögon. Nej självklart inte sa han och kysste mina torra läppar.
- Varje gång vi ser på varann känns som om världen stannar till.
Del 21
Jasmine
Jag öppnade ögon försiktigt hemska bilder kom upp. Jag kollade runt i rummet en läkare kom in.
- Hej jasmine, jag heter magnus svensson & jag har varit din läkre den sista tiden sa han glatt han hade glasögon han va vithårig, med ljus gröna sjuk/jobb kläder.
- Hur länge har jag varit här? Frågade jag darrigt på vad han skulle säga
- I snart i en vecka, du har liggit i koma, kommer du ihåg vad som har hänt dej? Frågade han
- Ja
han nickade & gick ut jag vred huvudet och pustade tungt ut jag kände en tår komma nedanför min torra kind.
- Jasmine hörde jag någon säga jag vred huvudet mot dörren. Tom stod där med blicken ner i marken. Jag blev chockad över att se honom han bet sig i underläppen och kollade försiktigt upp. Jag va för rädd att möta hans blick. Jag blundade djupt och kände hur tårana blev fler & fler. Tom kom fram och torkade mina tårar.
- Sch allt kommer att bli bra igen, viskade han och lutade sig ner mot mig jag kollade på honom och viskade att jag var så rädd. Jag hade inte prata med honom på nästan en månad & nu stod han vid min sida.
- Förlåt mig.. sa jag och kollade på honom han stod chockad och bara kollade på mig.
- Jasmine, det är jag som ska be om förlåtelse inte du varför säger du för? Sa han och kollade fortfarande på mig med stora ögon.
- Jag svarade dej inte, jag gav dej inte en andra chans.. sa jag och kollade bort.
- Jasmine lyssna på mig, det du gjorde va rätt jag gjorde fel du har inget att säga förlåt för okej? Sa han och lutade ner mot min säng, jag kollade in länge i hans ögon. Jag har verkligen saknat honom hans doft hans stora armar runt om kring mig hans underbara läppar mot mina. Jag fick ett leende på läpparna när jag tänkte på det. Han va påväg att kyssa mig.
- JASMINE ! ÅH HERRGUD JAG VA SÅ ORO.. Eh oj hehe förlåt jag viste inte att du va här tom sa emmy och stod en helt chockad, hon blev helt knallröd i ansikte.
- Emmy? Hur kom du hit? Frågade jag och kollade på henne med ett leende hon sprang fram och kramade om mig.
- Emmy Aj typ?
- Oj förlåt, hur mår du? Frågade hon & satte sig i sängkanten.
- Mycket bättre sa jag och kollade upp mot tom han log tillbaka och tog min hand.
- Aw så sött! Du kanske vill prata med din mamma? Hon är väldigt orolig hon har inte sovit eller ätit på minst en vecka sa emmy och kollade ner.
- Vet hon inte att jag har vaknat? Frågade jag och försökte få kontakt med emmy men hon va i sin egna värld som vanligt lila emmy tänkte jag för mig själv. - Emmy? Sa jag en gång till
- Aha ja? Jag menar nej det vet ho..
- Jasmine! Hörde jag bakom dörren emmy satte sig upp och gick ut. Min mamma stod vid dörren, hennes ögon var tårfyllda jag bet ihop min mamma va helt förstörd.
- Mamma sa jag och börja genast att gråta hon kom in och satte sig ned.
- Tom, kan du lämna oss i fred en stund? Frågade Hon och Tom kollade fort på mig och nickade.
- Förlåt mig mamma.. sa jag och kramade om henne. Hon visakade att det inte va mitt fel. Varför jag säger förlåt hela tiden vet jag inte med det känns som om allt detta är mitt fel. Efter ett pars timmar snacka med mamma kom polisen in och "förhörde" mig & Tom stod vid min sida hela tiden. Han borde få en chans till det är han värt det vet jag. När polismännen hade gått så kom magnus in igen. Jag frågade när jag kunde åka hem.
- Jag vet inte exakt men inte på ett tag iallafall du måste vila upp dej du har ju ett brutit arm. Men vi får se det är bäst om alla går ut så jasmine sova lite. Sa han och kollade på mamma & Tom.
- Kan inte tom få sova här? Frågade jag magnus han frågade mamma om det va okej, hon kollade osäkert på mig.
- Snälla mamma det skulle känna tryggt om Tom va här sa jag och kollade på henne. Hon suckade
- Ja, okej om det är okej för dej Tom? Sa hon
- Självklart! Sa tom och kollade på mig med ett leende- ja men inga dumheter nu jag vill inte ha en 17åring dotter med barn sa hon och gick ut och kollade argt på henne.
- MAMMA HUR KAN DU ENS VA MED OCH SÄGA SÅ? Skrek jag till henne hon vände sig om hon kollade på mig med en ledsam blick.
- Det va då jag fick dej utan någon vid min sida sa hon och kollade på Tom och forsatte gå.
- Ehm, jadå går jag till Bill då sa emmy och kramade om mig. Magnus kom in med en extra säng och stängde dörren.
- Tom varför kom inte bill med? Sa jag och kollade på honom när han tog av sig sin tröja.
- Han fixar ett par saker sa Tom och kom fram till mig.- Är jag förlåten? Frågade tom och kollade osäkert på mitt svar.
- Ja gö inte bara om det Tom sa jag och kollade in i hans vackra guldbruna ögon. Nej självklart inte sa han och kysste mina torra läppar.
- Varje gång vi ser på varann känns som om världen stannar till.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/434555842/