Sunday 3 January 2010 photo 1/1
|
ny del här, hoppas det inte gör något att den blev så lång ;) /emmy
22
Jag gick långsamt ner för trapporna mot bottenvåningen, där jag lämnat Bill. Kände att jag började bli lite hungrig, kanske vi kunde åka till McDonlads och äta något, eller i caféet på sjukhuset. Kände hjärtat bulta när jag satte ned foten på det sista trappsteget, log när jag såg honom. Rodnade när han såg in i mina ögon, när han log mot mig. Hade jag förtjänat någon som honom? Kanske skulle han kunna läka mina sår. Han fick mig iallafall att tänka på annat. Han började gå mot mig och jag kände koncentrationen smyga iväg från mig. Han stannade framför mig och jag fällde mig själv, snubblade över mina egna ben. Han skrattade lätt åt mig.
"Så, när ska du erkänna att du har fallit för mig?" retades han och drog in mig i sin famn.
Hans läppar nuddar lätt min panna. Jag ryser, kommer jag någonsin erkänna det? Att jag tycker om det han gör? När han rör mig, när han talar till mig? Suckade, kramade tillbaks. Min mage kurrade högt, förbannade den tyst. Pinsamt.
"Hungrig?" frågade han i mitt öra.
Jag nickade och kände hur han log.
"Bra." sa han, "Taxin kommer snart."
Jag lyfte bort hans armar och såg förvånat på honom, men han skrattade bara. Vi såg ut genom fönstret, en gul taxi svängde upp framför sjukhuset. Jag höjde på ena ögonbrynet, Bill Kaulitz beställde en taxi. Hade alltid trott att han föredrog limosin, borde ju inte vara svårt för honom att fixa var han än befann sig. Han märkte mitt förvånade ansikte och skrattade igen.
"Jag föredrar taxi, mindre uppmärksamhet då. Om du inte har något säga nu, så föreslår jag att vi går ut till taxin."
Utan att vänta på svar lade han armen kring min midja och vi gick ut till taxin. Jag lade märke till några förvånade ansikten, kände några blickar i ryggen. Såg de att det var Bill Kaulitz som gick med armen kring en okänd flicka i Sverige? Jag suckade, hej tidningsrubriker och framsidor. Tittade diskret på honom. Han hade en mössa och solglasögon på sig, blåa, enkla jeans och en grå munkjacka. Jag log, hans försök att klä sig ouppmärksamt hade väl lyckats någorlunda om det inte varit för att han var så lång. Och man såg både hans näsa och mun, vilket alla fansen kände igen. Tur nog hade vi inte stött på några fans ännu, åt minstonde inga som gjort något åt att Bill gått förbi dom.
Tom
Jag strök henne över kinden medan hennes ögonlock blev tyngre och tyngre. Sängen som läkaren hämtat till mig var onödig, vi låg tätt intill varandra i Jasmines säng. Jag log, pussade henne på munnen, skrattade åt henne. Hon hade somnat. Funderade på vad det var med oss och sjukhus. Varje gång vi träffats hade det varit för att någon var inlagd på sjukhuset. Mindes Bills blick när jag kört på Emmy, hur hatet flammat upp inom honom. Han hade inte ens kännt henne, ändå brytt sig så mycket om henne.
Jag oroade mig lite över att hon inte tyckte om honom lika mycket som Bill faktiskt tyckte om henne, skulle hon dumpa honom skulle han bli förkrossad. Men vem blev inte det? Jag såg på Jasmines ansikte igen, min vackra ängel. Pussade henne igen, innan jag också slöt ögonen.
Emmy
Taxin stannade utanför en resturang och jag såg på Bill, men han tittade inte på mig. Han betalade taxin och vi klev ur. Gick in på resturangen. Det var väldigt mycket folk och jag såg osäkert på Bill, som fortfarande stod med armen kring min midja. Markerade att jag var hans...
"Bill, jag tror inte det finns plats för..." viskade jag.
"Följ mig så ska jag leda er till erat bord." sa en kvinna och log mot oss.
Vi gick efter henne mot resturangens mer avskilda del, fortfarande med hans arm kring mig. Jag log, tyckte om det. Ville ställa mig framför honom, kyssa honom så som jag sett Tom kyssa Jasmine. Så som man kysste någon man älskade, någon man ville ha kvar för evigt. Blev missnöjd när vi blev placerade på varsin sida om bordet, ville vara närmre honom. Så nära det gick. Fingrade på bordskivan och suckade, var knappt hungrig längre. Han log och lade sin hand över min. Jag såg upp på honom, in i hans ögon.
"Jag vill lära känna dig bättre." sa han enkelt.
Jag nickade fundersamt, hade nog väntat mig något lite mer romantiskt. För det var ju vad han sagt att han kände för mig, något mer än att jag bara var någon. Mer än vänskap.
"Vad vill du veta?" sa jag nonchalant och ryckte på axlarna.
"Hur har du det hemma? Vad heter din familj? Hur många kusiner har du?"
"Det är väl bra, jag bor med min pappa och lillebror, pappa heter Fredric och min lillebror Elias. Jag har fem små kusiner som är typ noll till fyra år, och så två äldre som är nitton och tjugo." svarade jag, det här var ju inte intressant!
Jag ångrade mig, vi behövde inte känna varandra bättre. Jag visste vad jag ville, jag ville ha honom. Bill, min Bill. Det lät bra. Bet mig i läppen, kärlek vid första ögonkastet, ännu en gång. Varför skulle vi lära känna varandra? Det kunde vi väl göra senare, under tiden det var vi två. Blev rastlös, drog bort min hand från hans.
"Gjorde jag något fel?" frågade han osäkert.
Jag skakade på huvudet, "Jag... Nej, såklart inte. Jag funderar bara lite Bill och jag tror inte..."
Hur skulle jag säga? Behövde komma på något snabbt, han kanske misstolkade mina ord jag sagt. Kanske fick för sig att jag inte tyckte om honom, att jag inte ville ge det en chans.
"Vad menar du?" frågade han tyst, drog tillbaks sin egen hand.
"Fan... Du tror fel okej, jag menar inte alls sådär! Vad jag menar är... åh, jag kan inte ens säga det."
Han såg på mig genom solglasögonen, kunde inte se hans ögon och det störde mig.
"Bill, jag erkänner. Jag har fallit för dig." mumlade jag.
22
Hans läppar nuddar lätt min panna. Jag ryser, kommer jag någonsin erkänna det? Att jag tycker om det han gör? När han rör mig, när han talar till mig? Suckade, kramade tillbaks. Min mage kurrade högt, förbannade den tyst. Pinsamt.
"Hungrig?" frågade han i mitt öra.
Jag nickade och kände hur han log.
"Bra." sa han, "Taxin kommer snart."
Jag lyfte bort hans armar och såg förvånat på honom, men han skrattade bara. Vi såg ut genom fönstret, en gul taxi svängde upp framför sjukhuset. Jag höjde på ena ögonbrynet, Bill Kaulitz beställde en taxi. Hade alltid trott att han föredrog limosin, borde ju inte vara svårt för honom att fixa var han än befann sig. Han märkte mitt förvånade ansikte och skrattade igen.
"Jag föredrar taxi, mindre uppmärksamhet då. Om du inte har något säga nu, så föreslår jag att vi går ut till taxin."
Utan att vänta på svar lade han armen kring min midja och vi gick ut till taxin. Jag lade märke till några förvånade ansikten, kände några blickar i ryggen. Såg de att det var Bill Kaulitz som gick med armen kring en okänd flicka i Sverige? Jag suckade, hej tidningsrubriker och framsidor. Tittade diskret på honom. Han hade en mössa och solglasögon på sig, blåa, enkla jeans och en grå munkjacka. Jag log, hans försök att klä sig ouppmärksamt hade väl lyckats någorlunda om det inte varit för att han var så lång. Och man såg både hans näsa och mun, vilket alla fansen kände igen. Tur nog hade vi inte stött på några fans ännu, åt minstonde inga som gjort något åt att Bill gått förbi dom.
Tom
Jag oroade mig lite över att hon inte tyckte om honom lika mycket som Bill faktiskt tyckte om henne, skulle hon dumpa honom skulle han bli förkrossad. Men vem blev inte det? Jag såg på Jasmines ansikte igen, min vackra ängel. Pussade henne igen, innan jag också slöt ögonen.
Emmy
Vi gick efter henne mot resturangens mer avskilda del, fortfarande med hans arm kring mig. Jag log, tyckte om det. Ville ställa mig framför honom, kyssa honom så som jag sett Tom kyssa Jasmine. Så som man kysste någon man älskade, någon man ville ha kvar för evigt. Blev missnöjd när vi blev placerade på varsin sida om bordet, ville vara närmre honom. Så nära det gick. Fingrade på bordskivan och suckade, var knappt hungrig längre. Han log och lade sin hand över min. Jag såg upp på honom, in i hans ögon.
"Jag vill lära känna dig bättre." sa han enkelt.
Jag nickade fundersamt, hade nog väntat mig något lite mer romantiskt. För det var ju vad han sagt att han kände för mig, något mer än att jag bara var någon. Mer än vänskap.
"Vad vill du veta?" sa jag nonchalant och ryckte på axlarna.
"Hur har du det hemma? Vad heter din familj? Hur många kusiner har du?"
"Det är väl bra, jag bor med min pappa och lillebror, pappa heter Fredric och min lillebror Elias. Jag har fem små kusiner som är typ noll till fyra år, och så två äldre som är nitton och tjugo." svarade jag, det här var ju inte intressant!
Jag ångrade mig, vi behövde inte känna varandra bättre. Jag visste vad jag ville, jag ville ha honom. Bill, min Bill. Det lät bra. Bet mig i läppen, kärlek vid första ögonkastet, ännu en gång. Varför skulle vi lära känna varandra? Det kunde vi väl göra senare, under tiden det var vi två. Blev rastlös, drog bort min hand från hans.
"Gjorde jag något fel?" frågade han osäkert.
Jag skakade på huvudet, "Jag... Nej, såklart inte. Jag funderar bara lite Bill och jag tror inte..."
Hur skulle jag säga? Behövde komma på något snabbt, han kanske misstolkade mina ord jag sagt. Kanske fick för sig att jag inte tyckte om honom, att jag inte ville ge det en chans.
"Vad menar du?" frågade han tyst, drog tillbaks sin egen hand.
"Fan... Du tror fel okej, jag menar inte alls sådär! Vad jag menar är... åh, jag kan inte ens säga det."
Han såg på mig genom solglasögonen, kunde inte se hans ögon och det störde mig.
"Bill, jag erkänner. Jag har fallit för dig." mumlade jag.
Comment the photo
ny del kommer kanske imorgon, måste skriva ny del till min fic (innan döden kom) på thf också *smygreklam*
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/435199126/