Friday 8 January 2010 photo 1/1
|
Ny del, lessen att det tog sån tid :) /emmy
23
Han såg chockat på mig, kände hur mitt hjärta började bulta. Tog av sig glasögonen och såg in i mina ögon, bet sig i läppen. Han försökte hindra ett leende, men det var omöjligt. Hela hans anikte strålade av glädje. Jag log förvånat, hade aldrig vetat att det var så enkelt att göra någon glad. Han tog mitt ansikte i sina händer och pressade sina läppar mot mina. Hans läppar var förvånandsvärt mjuka och... helt underbara. Jag lade armarna kring hans nacke, kysste honom intensivt tillbaka. Kände att han fortfarande log. Jag skrek inombords, hoppade och kastade mig fram och tillbaka. Men inte av sorg och ångest den är gången. Det var äntligen ren och skär lycka jag kände.
Han avslutade kyssen och såg på mig, öppnade munnen för att säga något, men ångrade sig. Fortsatte kyssa mig istället, blev nöjd. Han behövde inte prata, behövde inte säga något. Det här räckte alldeles utmärkt.
"Ursäkta mig."
Jag hoppade till och drog mig bort från Bill, han såg ursäktande på mig.
"Är inte du Bill Kaulitz?" frågade kvinnan.
Jag blev genast avundsjuk, jag hade ingen rätt att vara avundsjuk! Såhär kunde jag inte, eller nej jag fick inte, bete mig såhär om jag skulle vara hans flickvän, date eller vad fan han nu ville kalla mig. Emmy, hon pratar bara med honom, chilla.
"Jo, visst!" sa han och log.
Hon fnittrade och log tillbaks mot honom. Jag suckade och bet mig hårt i kinden för att inte bli otrevlig, hennes äckliga fnitter var avskyvärt.
"Åh! Äntligen, din bror letar efter dig... Han sa att du kunde åka tillbaks till hotellet sålänge, han ska sova här."
Hon lutade sig närmre honom och viskade, "Stackars lilla Billie som blir ensam på hotellrummet, vill han inte att Catja ska komma och ge honom lite sällskap? Haa, vad säger du?"
Där brast det, kunde inte hindra mig själv. Jag knuffade bort henne och ställde mig framför Bill.
"Du ska ge fan i honom! Och vem fan är du? En jävla hora som försöker komma och knulla Bill Kaulitz, men vet du?! Det kommer du aldrig att lyckas med!" fräste jag, knuffade henne en gång till.
Hennes plötsliga hånflin gjorde mig osäker.
"Jag vet inte vem du är, eller varför du tror att du har egenrätt till min Billie. Men jag kan svära på att jag har gjort mer med honom än du har och någonsin kommer att göra." sa hon och gick sedan sin väg.
Jag stirrade efter henne, om blickar kunnat döda skulle hon trillat ihop på marken genast. När hon försvunnit vände jag mig om mot Bill, stirrade rakt fram. Ville inte se honom i ögonen, tittade på hans hals, hans nyckelben. Men den människan är tamigfan vacker över fucking allt. Jag lade armarna i kors över bröstet och svalde, fortsatte stirra på hans nyckelben.
"Vem fan var det?" frågade jag.
"Det där var... Catja." svarade Bill och svalde, "Hon... tja, alltså jag vet inte varför hon dyker upp nu, men hon och jag... vi träffades lite när jag var sjutton."
"Ni... ni träffades lite?" upprepade jag.
Sjutton... det var ju inte så länge sedan ändå...
Han nickade, "Men jag lovar dig, jag vill inte ha kontakt med henne längre. Den enda jag vill ha är du, jag lovar dig."
Jag suckade, spännde blicken i hans nyckelben.
"Du verkade inte så bortstötande mot henne. Vad var det hon sa... just det, nå Bill. Berätta, vad är det för fantastiska saker ni har gjort tillsammans?"
"Ursäkta, men din attityd är inte speciellt trevlig nu, lugna ner dig." sa han, märkte irritationen i hans röst, svarade inte.
"Vi... träffades några gånger när jag var i tyskland ett tag. Jag vill helt enkelt inte prata om det."
Jag stönade, tog upp min mobil ur fickan. Fråga Tom om en tjej som heter Catja. Tryckte på skicka, Tom skulle säkert berätta för Jasmine. Bill såg fundersamt på mig.
"Vad gjorde du?" frågade han, syftade på mobilen.
"Skickade ett sms, är det olagligt eller?" svarade jag spydigt.
"Ursäkta mig."
Jag vände mig irriterat om, väntade mig att se Catja stå där, leka överlägsen igen. Men istället stod det en gammal dam med en rullator. Jag log falskt och steg åt sidan. Hon gick förbi och efter henne kom en yngre kvinna med en barnvagn och ett litet barn som inte kunde vara stilla. Ungen sprang runt mellan borden, stora omvägar för att komma till utgången.
"Mamma, mamma! Jag vill ha mackdolds!" ropade han och skuttade fram till sin mamma.
Hon skrattade, "Vi får väl se om vi kan stanna på vägen hem, men kom nu!"
Jag vände mig tillbaks till Bill, tänkte skälla ut honom och bli riktigt arg. För att få honom att förstå, men såfort jag vände mig mot honom försvann all ilska och ersattes av förvånad. Vi var i Sverige nu. Hon hade snackat Tyska, hon hade varit i Sverige, hon var från Tyskland. Mina ögon blev smala och jag såg Bill rakt in i ögonen.
"Varför var hon i Sverige?"
23
"Ursäkta mig."
Jag hoppade till och drog mig bort från Bill, han såg ursäktande på mig.
"Är inte du Bill Kaulitz?" frågade kvinnan.
Jag blev genast avundsjuk, jag hade ingen rätt att vara avundsjuk! Såhär kunde jag inte, eller nej jag fick inte, bete mig såhär om jag skulle vara hans flickvän, date eller vad fan han nu ville kalla mig. Emmy, hon pratar bara med honom, chilla.
"Jo, visst!" sa han och log.
Hon fnittrade och log tillbaks mot honom. Jag suckade och bet mig hårt i kinden för att inte bli otrevlig, hennes äckliga fnitter var avskyvärt.
"Åh! Äntligen, din bror letar efter dig... Han sa att du kunde åka tillbaks till hotellet sålänge, han ska sova här."
Hon lutade sig närmre honom och viskade, "Stackars lilla Billie som blir ensam på hotellrummet, vill han inte att Catja ska komma och ge honom lite sällskap? Haa, vad säger du?"
Där brast det, kunde inte hindra mig själv. Jag knuffade bort henne och ställde mig framför Bill.
"Du ska ge fan i honom! Och vem fan är du? En jävla hora som försöker komma och knulla Bill Kaulitz, men vet du?! Det kommer du aldrig att lyckas med!" fräste jag, knuffade henne en gång till.
Hennes plötsliga hånflin gjorde mig osäker.
"Jag vet inte vem du är, eller varför du tror att du har egenrätt till min Billie. Men jag kan svära på att jag har gjort mer med honom än du har och någonsin kommer att göra." sa hon och gick sedan sin väg.
Jag stirrade efter henne, om blickar kunnat döda skulle hon trillat ihop på marken genast. När hon försvunnit vände jag mig om mot Bill, stirrade rakt fram. Ville inte se honom i ögonen, tittade på hans hals, hans nyckelben. Men den människan är tamigfan vacker över fucking allt. Jag lade armarna i kors över bröstet och svalde, fortsatte stirra på hans nyckelben.
"Vem fan var det?" frågade jag.
"Det där var... Catja." svarade Bill och svalde, "Hon... tja, alltså jag vet inte varför hon dyker upp nu, men hon och jag... vi träffades lite när jag var sjutton."
"Ni... ni träffades lite?" upprepade jag.
Sjutton... det var ju inte så länge sedan ändå...
Han nickade, "Men jag lovar dig, jag vill inte ha kontakt med henne längre. Den enda jag vill ha är du, jag lovar dig."
Jag suckade, spännde blicken i hans nyckelben.
"Du verkade inte så bortstötande mot henne. Vad var det hon sa... just det, nå Bill. Berätta, vad är det för fantastiska saker ni har gjort tillsammans?"
"Ursäkta, men din attityd är inte speciellt trevlig nu, lugna ner dig." sa han, märkte irritationen i hans röst, svarade inte.
"Vi... träffades några gånger när jag var i tyskland ett tag. Jag vill helt enkelt inte prata om det."
Jag stönade, tog upp min mobil ur fickan. Fråga Tom om en tjej som heter Catja. Tryckte på skicka, Tom skulle säkert berätta för Jasmine. Bill såg fundersamt på mig.
"Ursäkta mig."
Jag vände mig irriterat om, väntade mig att se Catja stå där, leka överlägsen igen. Men istället stod det en gammal dam med en rullator. Jag log falskt och steg åt sidan. Hon gick förbi och efter henne kom en yngre kvinna med en barnvagn och ett litet barn som inte kunde vara stilla. Ungen sprang runt mellan borden, stora omvägar för att komma till utgången.
"Mamma, mamma! Jag vill ha mackdolds!" ropade han och skuttade fram till sin mamma.
Hon skrattade, "Vi får väl se om vi kan stanna på vägen hem, men kom nu!"
Jag vände mig tillbaks till Bill, tänkte skälla ut honom och bli riktigt arg. För att få honom att förstå, men såfort jag vände mig mot honom försvann all ilska och ersattes av förvånad. Vi var i Sverige nu. Hon hade snackat Tyska, hon hade varit i Sverige, hon var från Tyskland. Mina ögon blev smala och jag såg Bill rakt in i ögonen.
"Varför var hon i Sverige?"
Comment the photo
superduperüberbra<333333333
bra del & hur fan tror du att jag ska kunna skriva en fortsättning '? :o
MER MER och MER!!<3333
lol asså, SLUTA INTE SÅDÄÄÄÄR DDD: :'<
ajua, fedt bra del .. mer ^^ <'3
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/436250834/