Saturday 3 April 2010 photo 1/1
|
kort ny del av mig, /emmy
34
Lukten av rök spred sig till mina näsborrar, inte för att det störde mig. Tyckte det luktade gott, skulle själv ha tagit en cigg om jag inte varit rädd för att börja hosta. Skulle vara pinsamt. Sneglade på honom när han drog in röken och lät den fylla hans lungor. Det var så sjukt att detta var på riktigt, denna underbara, sexiga, fantastiska varelse satt på andra sidan det lilla träbordet. Inte ens en hel meter ifrån mig. Jag suckade och log.
"Vad?" frågade han och lade huvudet på sned, såg frågande på mig.
Jag log större, hans ögon glittrade i ljuset som kom över allt ifrån. Stjärnorna, månen och gatulyktorna. Det var nästan lika svårt att intala mig själv att vi hade... älskat, som att han faktiskt satt här. Min. Jag skrattade tyst.
"Vaaad?" frågade han igen och jag kunde se att han snart skulle bli irriterad om han inte fick veta.
Kontrollfreak, kunde inte vara ovetande om någonting. Det kändes bra att veta hur han skulle reagera, kändes overkligt att kunna påstå att jag kände honom. Men det gjorde jag. Han suckade tungt och drog ett till djupt bloss, såg upp i himmlen. Såg fundersam ut.
"Vad tänker du på?" frågade jag.
Han svarade inte, drog bara lite på mungiporna. Jag suckade också, förstod hur han kände innan när jag inte sade något.
"Älskling?" viskade jag.
Hans ansikte sprack upp i ett stort leende och han såg på mig, hans mörka, glittrande ögon såg så lyckliga ut.
"Dig." svarade han och tog ett till bloss, "Jag tänker på dig, älskling. Vilken tur jag har som hittade dig, det känns så overkligt och verkligt på samma gång... Du är min egna stjärna, den största av dom alla. Min sol."
Han drog ett djupt andetag och fortsatte, "Jag har aldrig känt mig riktigt hel, trots att jag har haft Tom. Jag har varit här i 19 år och väntat på något att leva och dö för, och nu har jag äntligen det. Det känns inte speciellt realistiskt, men jag vet att det här är på riktigt... Efter den här turnén vill jag åka iväg, bara du och jag. Någonstans, långt bort från allt. Det känns som att... jag vet att vi inte är speciellt gammla, jag är bara 19 och du bara 16, men det spelar ingen roll för mig... Du kan se min själ, jag vet att jag ibland kan vara en ren mardröm, men jag... Jag älskar dig. Du är solen och jag månen, jag liksom... Det är i din skugga som jag skiner."
34
Jag log större, hans ögon glittrade i ljuset som kom över allt ifrån. Stjärnorna, månen och gatulyktorna. Det var nästan lika svårt att intala mig själv att vi hade... älskat, som att han faktiskt satt här. Min. Jag skrattade tyst.
"Vad tänker du på?" frågade jag.
Han svarade inte, drog bara lite på mungiporna. Jag suckade också, förstod hur han kände innan när jag inte sade något.
"Älskling?" viskade jag.
Hans ansikte sprack upp i ett stort leende och han såg på mig, hans mörka, glittrande ögon såg så lyckliga ut.
"Dig." svarade han och tog ett till bloss, "Jag tänker på dig, älskling. Vilken tur jag har som hittade dig, det känns så overkligt och verkligt på samma gång... Du är min egna stjärna, den största av dom alla. Min sol."
Han drog ett djupt andetag och fortsatte, "Jag har aldrig känt mig riktigt hel, trots att jag har haft Tom. Jag har varit här i 19 år och väntat på något att leva och dö för, och nu har jag äntligen det. Det känns inte speciellt realistiskt, men jag vet att det här är på riktigt... Efter den här turnén vill jag åka iväg, bara du och jag. Någonstans, långt bort från allt. Det känns som att... jag vet att vi inte är speciellt gammla, jag är bara 19 och du bara 16, men det spelar ingen roll för mig... Du kan se min själ, jag vet att jag ibland kan vara en ren mardröm, men jag... Jag älskar dig. Du är solen och jag månen, jag liksom... Det är i din skugga som jag skiner."
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lovemetopieces/450951660/