Jag fattar inte hur jag kunde göra slut med någon som dig. Men vi, du och jag, kom i alla fall överens om att jag var störd. Och du log. Fast än jag är störd. Men jag ville aldrig kapa dig från mitt liv. Jag ville nog bara ta en paus. Vi var ju ihop i nästan fyra år. Det är lång tid när man är ung. Jag var ju bara 14.. Vi hade säkert hittat tillbaka till varandra så småning om. Jag ville aldrig att du skulle hitta någon annan, jag ville aldrig hitta någon annan. Jag trivdes bäst med dig, jag fattar inte varför jag är så störd. Snälla, förlåt. Jag ångrar det så mycket. Det skulle ju vara vi. Du skulle ha ett bra jobb och tjäna in massa pengar och jag skulle vara din hemmafru. Allt skulle vara bra, men så förstörde jag allt. Och nu finns det ingen chans att förklara allt för dig. Jag är så jävla dum. Förlåt. Jag vill bara ha dig, ingen annan. Jag kommer aldrig någonsin hitta någon som dig. Det finns inget bättre än dig. Du var den bästa pojkvännen man kunde ha. Det visste jag ju redan innan du dog, att jag aldrig skulle kunna få något bättre. Varför är jag så dum? Och nu när dödsannonsen ska skrivas, kan jag då kalla mig din flickvän? Jag var ju det i tre år och nio månader, men de sista tre månaderna hade vi gjort slut, men fortsatte ses, hålla handen, pussas, sova tillsammans... Jag älskar fortfarande dig. Kan jag då skriva att du var min älskade pojkvän, eller blir det fel? Eller ska jag skriva att du var min älskade vän? Du var ju mer än så. Du var ju Jonas. Min Jonas. Snälla någon svara, jag vet inte..

skriv pojkvän, älskade vän.. det vill nog han.. kram på dig hjärtat.