March
Saturday 27 October 2007 photo 1/1
|
Konstigt det känns. Jag har nog inte gråtit på flera dagar. Inte ens vid Jonas grav. Jag kan verkligen inte tänka klart när jag står där och tittar på alla fina blommor och ljus som brinner. Jag försöker tänka djupt för att få något ur mig, men det tycks inte gå. Så står jag bara där medan hans pappa gråter och jag hör en låt om och om och om igen i huvudet. Darren Hayes. Hur fan kan man tänka på Darren Hayes när Jonas ligger död i marken? Det är något sjukt fel någonstanns. Kanske eskapism. Det låter som om det skulle stämma. Eller förnekelse. Som på psykologin när läraren sådär i förbifarten nämnde bilolycka och att dom vägrar inse att deras son var död. Det känndes som om det passade också. Och så fick jag såndär obehaglig känsla i magen igen. Som man inte kan beskriva. Det känns som om hela jag skakar innifrån. Och sen skrattar man några minuter senare som att ingenting har hänt. Varför är det så jävla svårt att förstå egentligen? Jag vet ju fakta men känner det inte längre. Betyder det att jag har kommit över min bästa kompis och pojkväns död på en månad? Så lätt kan det väl inte vara? Eller kommer det tillbaka senare och slår till mycket hårdare som en del tror? Jag fattar inte det här med chock. Hur vet man att man är i chock? Vem fan uppfann chocken?
Annons
Comment the photo
bmxdalle
Sat 27 Oct 2007 08:27
Jag vet inte vem som uppfann chocken, men jag har Förlorat både kompisar och nära & kära och jag själv vet att den känslan kommer aldrig försvinna, det e något man lära sig att leva med.. Hur sorgligt det en låter! Kan fortfarande fälla tårar för saker som hände för 2 år sedan, men det e dom stunderna man får tänka tillbaka och minnas allt det roliga (A)
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lphant/112314222/
Visa toppen
Show footer