Friday 6 July 2012 photo 1/1
|
förlåt för att jag laddar upp så långa dryga texter som antagligen ingen orkar läsa, men jag måste bara få skriva av mig och leva i tanken av att andra läser och önskar mig det bästa av det jag skriver. Men här är i alla fall en till text, den texten som var min uppsats på nationella provet i svenska.
Denna texten är som en grund, har jag kommit fram till, varför jag just nu känner mig ganska så borta och nere igen.
När tiden stannar
I i stort sett hela mitt liv så hade jag varit rädd för att mina föräldrar skulle skiljas. Rädd för att dom skulle sluta vara "Mamma och Pappa" och istället bli mamma och pappa, separerat. Att i och med att dom slutar älska varandra så slutar dom älska mig och min syster.
Jag hade hört om skilsmässobarn som hade föräldrar som bara bråkar och hatar varandra. Om vissa föräldrar som bryter kontakten med sina barn när dom flyttar, om föräldrar som praktiskt taget rånar den andre föräldern när skilsmässan går igenom. Jag ville inte ha något av det där. Aldrig. Aldrig någonsin!
Jag gick ofta och tänkte på att det kunde ske när som helst. Men när jag var 10 år så kom jag på att "Nä nu är jag för gammal för att dom skulle kunna skilja sig." Haha, vilket naivt litet barn jag var. Och hur fel hade inte jag?
Pappa hade sen flera år tillbaka jobbat på en skola som högstadielärare, och mamma på militärhögskolan (MHS) inne i stan som språklärare. Men sen så lade dom ner MHS och mamma blev arbetslös. Hon fick leva på A-kassan, och lite extra pengar som hon drog in tackvare det lilla företaget "kommunikations verkstan" som hon startat. Pappa blev egentligen den som försörjde familjen medans mamma blev lite av en hemmafru. Hon gjorde nästan inget annat än att städa och skriva på dagarna, och det ända hon såg när hon gick ut var Skog, skog, skog, i över 5år.
Så en kväll efter middagen så ropade pappa på mig och min syster. Han sa att vi måste komma ner till vardagsrummet en stund. När vi kom in dit så satt pappa och mamma på var sin sida av bordet, bägge såg allvarliga ut. Allvar blandat med oro och sorg. Dom bad oss att sätta oss ner, och det gjorde vi. Dom tog ett gemensamt andetag och berättade att dom skulle separera…
Det var som att allt, precis allt, stannade upp. Fläkten vid braskaminen snurrade helt plötsligt långsammare, elden flammade inte lika vilt, och snöflingorna utanför fönstret stannade helt i luften och vägrade falla till marken.
Varje andetag var som en orkan medans var ända tanke och fruktan jag någonsin haft för denna stund spelades upp framför ögonen på mig.
Dom skulle verkligen skilja sig. Sluta älska varandra. På riktigt.
Jag vägrade först tro det. det måste vara en mardröm, tänkte jag. En hemsk, hemsk mardröm!
Tillslut så sa en svag röst "Varför?". jag vet inte om det var min syster eller jag själv som talat. Men mamma och pappa svarade i alla fall att dom inte älskade varandra på "kärleks sättet" längre. Det var tydligen som att varje natt dela säng med en god vän.
Och just när jag trodde att ett 10årigt hjärta kunde brista mer så berättade mamma att hon hade fått ett jobb. Ett jobb i Tyskland. Tyskland…
Det var ju typ på andra sidan jordklotet, på en annan planet, i ett annat universum, i en annan dimension…
Jag var krossad, smält stampad på, helt förstörd. Jag kröp upp i mammas knä och bara satt där och grät medans hon vaggade mig fram och tillbaka, och jag kände inte bara mina egna tårar på min kind.
Min syster stormade iväg till en kompis, så hon försvann.
Och tiden stod än en gång stilla, om möjligt, till och med mer stilla än första gången.
Elden och fläkten rörde sig hypnotiskt och snöflingorna hängde som i osynliga snören.
Jag vet inte hur länge jag satt där i hennes famn. Det kan ha varit i fem minuter, det kan ha varit i två dygn.
Jag vet inte.
För tiden hade stannat.
Annons
Anonymous
Sat 7 Jul 2012 10:07
Jag vet hur det känns.. mina föräldrar har varit skiljda sen jag var 2, jag har inte ett minne av hur det känns att ha föräldrar som ät tillsammans och när hela familjen är samlad! men du jag tyckte att det va en grymt bra text!! <3
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lucyblack/507258340/