Thursday 20 September 2012 photo 1/1
|
Det är konstigt hur förvånansvärt svårt det kan vara att släppa taget om något som egentligen aldrig var ens eget.
Som dig.
Du var som aldrig min, men ändå så var du det. Jag antar att jag tog det förgivet. Det vi hade menar jag. Det här att alltid ha någon att hålla om, alltid ha någon att kyssa. Och nu när du inte längre finns där, så dör jag lite inombords när jag ser dig med någon annan. När vi går bredvid varandra så vill jag bara ta din hand, men jag vet att jag inte borde, för inget är som förr. Du är inte min.
Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på vissa kvällar, på saker som jag har gjort fel, saker som jag förhoppningsvis gjorde rätt, även fast jag antar att det inte var så mycket, och speciellt på alkohol… Thank god, men ändå fy fan för alkohol..
Jaja jag antar att jag får väll bara hålla ut. Jag får väl glömma. Det är det sista jag vill, men jag har väl inget annat val.
Annons
Geo tag
Camera info
Camera Nokia 800
Aperture f/2.2
Shutter 1/33 s
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lucyblack/509730045/