January
Thursday 25 October 2012 photo 1/1
|
alltså, vad sjutton! orkar inte minnen, orkar inte tänka och orkar inte ens röra mig, vill ligga i koma några år så jag tappar minnet och vaknar i en ny bra tid. sitter här med min älskade fru och lyssnar på rebelution och tänker tillbaka på en underbar svunnen tid, då jag var lycklig och fick lära mig för första gången någonsin hur man hade roligt. innan det jobbade jag hela tiden och tog allt ansvar som förväntades, hade en kontrollerande pojkvän som förstörde allt för mig, men nu sitter jag här och har sumpat allt som betydde ngt för mig i livet, önskar jag bara kunde åka tillbaka i tiden och slå mig själv där och då.
vet ej vad jag ska ta mig till, allt är så svårt, försöker vara lycklig men sitter med gråten i halsen hela tiden, kan knappt lyssna på musik som jag brukade älska, det blir för mkt minnen, för mkt känslor, att höra rebelution och SOJAs låtar gör mig sentimental som fan men kan inte sluta lyssna, tankarna bara snurrar. låten ordinairy girl är min låt, tillägnad mig, allt i den låten påminner mig om den sommaren för två år sedan<3 när jag åkte bussen hem på hösten då det var fest på helgen, den första kyssen, första julen med mitt jordgubbsvin och smitandet från min familj, det var kääärlek, fuck jävla skitlove!!! det var äkta kärlek, vad ngn annan än säger.
första gången jag flyttat till min egna lägenhet och vi gick en tidig mörk morgon till jobbet på vintern tillsammans, du var så snäll som följde mig dit, vi pratade om att åka skidor tillsammans och bestämde att vi hade så mkt att ge varandra, varje kväll då vi satt och kollade på julgranen utanför mitt fönster på nätterna i mörkret och bara pratade.
vi låg i soffan under mellandagarna och bara mös till julfilmerna, och när jag fick låna tomteluvan till jobbet för julstämningen.
mins första gången du sov med mig, din kropp så nära min, har aldrig kännt mig så trygg förr, aldrig så lycklig. sov inte en enda sekund den natten, du hostade hela tiden och jag bara pysslade om dig tills jag skulle upp och jobba.
minns första kyssen då du sa att jag skulle ångra mig vilket jag aldrig gjorde.
minns när du låg på golvet på festen och ropade på mig då du var för full för att stå, tänk att du ropade efter mig, trotts vi ej kände varandra.
minns alla filmkvällar hemma hos din mor och alla vackra saker tillsammans.
kan inte glömma, vill ej glömma, du var speciell för mig och ingen kommer någonsin vara som du, eller bli som du, jag ville dela en livstids ålder med dig, nu är du borta, föralltid. min familj älskade dig, jag älskade dig, min katt älskade dig<3 du lärde mig vad äkta kärlek var, du lärde mig lycka och att lita på människor.
sedan första dagen har du varit vid min sida, förlåt att jag inte visade att jag uppskattade det tillräckligt, förlåt att jag fick dig att tvivla på dig själv, förlåt.
du är min livskamrat och kärlek, kommer alltid vara, kommer alltid älska dig, har aldrig känt såhär starkt för ngn, önskar du förstod hur mkt jag ångrar mig, men förstå att jag också tvivlade och inte förstod dig.
nu är jag emo och vill dö till och från, känns så ovärt utan dig i mitt liv, fyller upp tomrummen sågott jag kan, men det är inte lätt, känns som att jag mist en del av mig, eller mitt hjärta, har varit så förvirrad utan dig, så tom, så ledsen, finns inte tårar nog att spilla.
står utanför jobbet på kvällarna och sneglar över axeln i hopp om att du skulle stå där i gatuhörnet och ta mig i din famn igen.
att komma hem till din trygga famn som jag alltid låg i på kvällarna och allt kändes värt ngnting, men aldrig mer.
vad finns kvar? en plågande liten oändlig vandring i mörker tills ngt bra inträffar någongång, kanske.. hade varit lättare med dig vid min sida älskling<3 snälla glöm mig inte! (ingen elvis utan dig)
Annons
Visa toppen
Show footer