Monday 28 January 2013 photo 1/1
|
Terroristerna är ute och handlar, gammal bild ja, från i somras, tänk vad mina vänner betyder mkt för mig, så sjukt otroligt mycket!<3 vad skulle jag göra utan er, vad hade jag tagit mig till? ni är som en familj för mig, som finns där i svåra och lätta tider, ni är det som håller mig gående, igång med livet...
Allt har varit upp coh ner sedan den där dagen, vet inte riktigt vad som hänt, alldeles för mycket tror jag. Under ett halvårs tid, har jag gjort mer än vad folk hinner med på en livstid känns det som. Jag gick från en anti-punkare till att bara älska allt med den stilen, musiken, synesättet, livsstilen trots den ej riktigt tidigare varit min grej.
Har upptäckt att i princip alla killar/vänner osv blir kära i mig hela tiden, detta gör livet svårare då man själv bara vill vara vänner.. Det blir falskspel hit och dit då de tydligen tror att deras svartsjuka planer om att snacka skit till folk som jag verkligen tycker om, skulle sabba allt och sedan få mig att se enda utvägen att vara med dem är ju enbart patetiskt och ganska sjukt då detta aldrig skulle inträffa. Trots att folk gjort det jag nyss beskrev ett antal gånger mot mig nu för att sabba, så är jag deras vän? varför kan jag inte hata människor på riktigt, och varför kan jag inte bryta kontakten eller be dem fara åt skogen?
jag menar.. det är ju falskt att hålla på att baktala människor, men jag kan inte direkt bli arg, försöker men det går inte. vart har den hatiske cissi tagit vägen som hatade mänskligheten och aldrig ville vara sams med människor? i detta fallet hade det varit lättare att vara sådan, men nej.
Tänk att de få människorna man verkligen älskat på riktigt försvinner, vänder kappan med vinden och förvrider deras egentliga kärlek till hat, för mig är detta oförståeligt! hur kan man först älska ngn till döds, för att sedan hata personen mer än allt? att själv göra de största misstagen för att sedan skylla allt på ngn annan som bara tar emot skiten.. jag skulle inte kunna göra så iaf, jag är arg en stund sedan går det över och jag ber om ursäkt, tro mig, huuur allvarligt eller illa ngn bahandlat mig så vill jag endå alltid vara sams, helt sjukt.
Ibland önskar jag att det fanns en maskin precis som i filmen eternal sunshine on a spotless mind, tänk vad härligt att radera bort människor helt från sitt minne, du slipper vara sårad, sakna, eller fundera över hur de har det, du slipper hata dem, eller ens veta vilka de är.. då skulle de mesta bekymren i min hjärna försvinna på nolltid och jag skulle vara en mkt lyckligare människa då jag tänker alldeles för mkt på vad folk egentligen håller på med och hur fan de resonerar! mjo, dags att börja skapa och forska i en sådan maskin nu ;) kvällstankar somvanligt på min hemmafront. P&L
Annons
Geo tag
Camera info
Camera iPhone 3GS
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/17 s
ISO 80
Comment the photo
Shawonne
Tue 29 Jan 2013 00:33
Jag håller typ fullständigt med. Allt är sjukt och svårt hit och dit. Jag menar alla som man älskar/älskat är väl värda en ny chans, man kan inte bara kasta bort folk sådär, men sen så finns det ju dem som inte är det alls men ändå får flera nya "chanser" om och om igen... riktigt irriterande. Snart säger jag farväl till alltihop, känns det som. BAJS!
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lumnia/512649827/