Såg precis dokumentären om den hemska aveln med hundar som är i Storbrittanien... Shit, hur kan man göra sådant mot sin hund, älskar man den verkligen då eller är man bara ute efter pengar och priser?

Problemet var att de avlade på hundar som hade hemska genetiska sjukdommar. Hundarna hade dessutom vunnit stora fina priser fastän den var sjuk. T.ex. så var ett problem hos  Rhodesian Ridgeback att deras stående rygghår medför en defromation som gör att de  flesta föds med hål i ryggen som går ner till ryggraden. De är då extremt känsliga för infektioner....

Min tillittill hundavel och kennelöklubbar försvann till viss del. Det sades att i Sverige så hade de andra, hårdare regler för aveln och det hoppas jag på, för hundarnas skull!

I framtiden skulle jag vilka ha en hund och jag vill då självklart att den ska vara frisk! Just nu lutar det mot Dalmatin men vem vet vilken ras det sluta med när jag väl köper hund. Det kommer inte att bli i år eller nästa så det finns gott om tid att ändra sig! :D

Haha, nej en riktigt rynkig hund faller bort från min lista direkt. Jag och en kompis har gjort upp en lista över raser vi aldrig skulle kunna tänka oss ha, just för att man felavlat dem. Som shar-pei, blodhund, basset (för mycket hud och skinn). Som komondor och puli (för mycket päls). Som nakenhundar (för lite päls). Som bulldoggar (för platta nosar - de drabbas lätt av värmeslag och annat äckel på grund av deras näsgångar). Som taxar och bassets (för långa ryggar och för korta ben). Rodesian Ridgeback (ryggsträngen), fransk bulldogg (måste förlösas med kejsarsnitt), chowchow (de kan inte para själva på grund av att deras ben är helt felvinklade), och så vidare, och så vidare. Dessa är typiska karaktärer man avlar hos hundar som inte tjänar något annat syfte än att folk tycker det är "fint" av någon, för mig, okänd anledning. Och ja, självklart har utseendet stor betydelse - man vill ju inte ha en hund man inte kan titta på xD Men jag har bra mycket hellre en ful hund än en hund som mår dåligt för att jag inte kan ta hand om den ordentligt ;)

Ska du skaffa hund skulle mitt största råd vara att titta på vad du ska ha hunden till och vad du vill ha i hunden, snarare än utseendet. ^^ Många raser har rasbindande sjukdomar som man också bör kolla upp i förväg, och vill man göra överkurs så tittar man upp en ras och går in på försäkringsbolag och ser vilken försäkringspremie de ligger på - ju dyrare desto sjukare ras (eller fler hundar som blir behandlade, så att säga). ^^ Där ser man att jaktraserna, vallhundsraserna och vissa vinthundar (saluki och så vidare) är billigast, för de är raserna som också är friskast. Men som sagt - vad ska du ha hunden till, vad vill du ha i hunden, och av de hundar som passar dessa val får du ju ta den vars utseende passar bäst ^^ Jag stod ju mellan pumi och berger - för de är tämligen lika - men bergern vann för de var finast ;)

Dalmantinuppfödare tar bort hundar (eller de "råkar" försvinna) om de har stora blaffor (stora, svarta fläckar än prickar) och många dalmantiner föds blinda. Ingen ras är perfekt, visserligen, men ska du ha en frisk ras så titta på de riktigt gamla raserna som avlats fram i arbetande syfte - där har man varit noga med att hunden är fris, både mentalt och till det yttre, och där har man inte fastnat med hunden i vänstervarvet där bara korrekta vinklar och öronsättning betyder något. Och ja, i Sverige är man skitnoga med uppfödning - det är egentligen fel att jämföra med England där det är lite som det är. Där kör man också med de arbetande hundarna tills de dör, så att säga - mer slit och släng attityd =/