Känner ett mycket märkligt lugn inom mig. Nästan som ett transliknande tillstånd. Lugnet efter stormen.
Lugnet efter ett raseriutbrott.

Det har varit ganska mycket för mig ett tag nu. Både för mig kroppsligen och med materiella ting omkring mig.

Vi kan börja med det materiella:
I korta drag, min dator kraschade. Bilder, filmer, musik, viktiga dokument mm försvann. Ja, allt helt enkelt. Och en stendöd dator som inte var så gammal. Men min pojkvän lyckades med hjälp av linux gå in i min dator och flytta över filer till en extern hårddisk. Och min far hjälpte mig att beställa hem en ny hårddisk samt att få liv i min döda dator igen. Allt bra kan man ju tyckas tro.
Bara det att vi inte kommer åt någonting av det som finns på externa hårddisken eftersom "platsen inte existerar" ...
Och det dröjde inte länge innan min dator började krångla igen.
Program hänger sig och slutar svara stup i ett. Ljudfiler samt filmer stannar så jag får starta om det 5-10 ggr, men datorn hänger sig inte. Jag kan fortfarande röra pekaren samt öppna andra program, ändra från fullskärm till icke fullskärm. Och det är många mer små saker som man märker att datorn har det jobbigt med. Så den mår inte bra och kommer väl säkert krascha snart igen.
Men det är inte nog. Nej, min mobiltelefon krånglar. Går inte att skicka sms, och ibland går det inte att ringa. Den tillåter endast nödsamtal. Kan få starta om telefonen 10-20 ggr på en dag för att den ska komma igång igen. Men då fungerar den endast korta stunder.
Just nu är den inte igång alls.
Letade fram min reservtelefon, endast för att upptäcka att den är stendöd den med.

Ekonomiskt:
Ja, vad ska man säga här. Jag är ca 3000 kr ifrån att kunna betala hyra och räkningar. Och jag får inte mer pengar förrän slutet på oktober.
Panik? Svar: ja.

Kroppsligen:
Ni som känner mig vet att jag har problem med min rygg, och de senaste veckorna är inget undantag. Värken kommer och går. Vissa dagar känner jag inte av det alls, medan jag har svårt att fungera andra dagar.
De senaste veckorna nu har det varit fruktansvärt. Det går ända nerifrån svanken till långt långt upp i nacken. Hugger, sticker, pirrar, spänner, bultar, strålar och drar. Det har även medför en konstant huvudvärk. Hur pigg tror ni man är efter nästan 3 veckors huvudvärk med stundvis migrän som håller en vaken på nätterna? Och när jag dessutom får så ont i mina knän att jag inte ens kan gå på kvällarna efter jobbet.

Så det blev lite för mycket för mig i kväll.
För mycket krångel. För mycket ont. För mycket ångest.
Skrikit, gråtit, rivit ut en hylla och haft sönder saker.
Stormen.
Sen kom lugnet. Nu är jag ett lugn.

Nu ska jag sluta gnälla och börja städa.

Annons

The photo has no tags

October 2015