March
Sunday 11 October 2009 photo 1/1
|
Nybakat bröd en söndagskväll i oktober. Inte lycka, inte glädje, men trevligt ändå. Ack ja.
Pappa tittade på ett program på Discovery Channel. Det handlade om vete. "Hybridvete" uppfattade jag lite sådär i öronvrån. "Mutantvete" tänkte jag i min välformade hjärna och såg framför mig torra småkakor som sakta men säkert sprider sig i väggarna. Hur mamman i familjen anklagade alla för att gå och plocka ur hennes kakburk, men alla nekade bestämt till att de tagit några kakor. Ett riktigt mysterium. För familjen alltså, som ju inte vet att kakorna är bakade med mutantvete.
Sen vet jag väl inte precis vad som händer sen. Det får jag se om jag orkar skriva ner det hela någon dag. Men jag kan tänka mig att kakorna dödar sina offer genom att trycka ner sig själva i luftstrupen på dem. De är hårda på det viset, mutantkakorna. De offrar sig själva. Kamikazekakor.
Jag roas stenhårt av mig själv. Läste idag några av mina så kallade skrivmaskinssagor. Om pojken som gillade pojkar och blev brutalt misshandlad och dödad av en annan pojkes storebror. Eller flickan som älskade sin ringklocka och fick en sten i huvudet. Historier som värmer. Mig. Meh.
Min dator förresten. Den är död. Nej. Det är den inte. Den bara misshandlar sig själv. Skär sig i handleden. Moderkortet är KNAS. Far har mejlat support och jag är så stolt över honom. De svarade och undrade om vi hade kontrollerat en massa saker. Klart som fan hade vi det. Jag och min far är inte de som vänder sig till "support" i första hand. Bra karl reder sig själva. Men inte ens jag kan med lödkolv och tandborste rädda ett skadat moderkort. Och det skär i hjärtat.
Det skär i hjärtat att inte kunna sitta vid min egen dator. När jag sitter här, i vårt datorrum... Så får jag aldrig vara i fred. Alltid någon som springer och kikar på det man skriver eller undrar vad man lyssnar på för musik (Genesis, St. Vincent, Radiohead). Jobbigt. Saknar min egen dator. Med alla mina lökiga plugins till Firefox. Autologin på Google-konto. Suger att behöva skriva mitt ungefär 15 cm långa lösenord varje gång jag ska kolla min mejl eller RSS-läsare. Vafan. Meh. Gris.
Bah! Alla mina bilder ligger på min dator. Allt mitt allt. All min musik. Tack gode Krister för Spotify. Jag skrev om Krister på mitt samhällskunskapsprov. Det var inte så uppskattat och för första gången på gymnasiet fick jag mindre än VG (=G) på ett prov. Vad är det som händer? Jo, det är livet som händer. Tschüss!
Pappa tittade på ett program på Discovery Channel. Det handlade om vete. "Hybridvete" uppfattade jag lite sådär i öronvrån. "Mutantvete" tänkte jag i min välformade hjärna och såg framför mig torra småkakor som sakta men säkert sprider sig i väggarna. Hur mamman i familjen anklagade alla för att gå och plocka ur hennes kakburk, men alla nekade bestämt till att de tagit några kakor. Ett riktigt mysterium. För familjen alltså, som ju inte vet att kakorna är bakade med mutantvete.
Sen vet jag väl inte precis vad som händer sen. Det får jag se om jag orkar skriva ner det hela någon dag. Men jag kan tänka mig att kakorna dödar sina offer genom att trycka ner sig själva i luftstrupen på dem. De är hårda på det viset, mutantkakorna. De offrar sig själva. Kamikazekakor.
Jag roas stenhårt av mig själv. Läste idag några av mina så kallade skrivmaskinssagor. Om pojken som gillade pojkar och blev brutalt misshandlad och dödad av en annan pojkes storebror. Eller flickan som älskade sin ringklocka och fick en sten i huvudet. Historier som värmer. Mig. Meh.
Min dator förresten. Den är död. Nej. Det är den inte. Den bara misshandlar sig själv. Skär sig i handleden. Moderkortet är KNAS. Far har mejlat support och jag är så stolt över honom. De svarade och undrade om vi hade kontrollerat en massa saker. Klart som fan hade vi det. Jag och min far är inte de som vänder sig till "support" i första hand. Bra karl reder sig själva. Men inte ens jag kan med lödkolv och tandborste rädda ett skadat moderkort. Och det skär i hjärtat.
Det skär i hjärtat att inte kunna sitta vid min egen dator. När jag sitter här, i vårt datorrum... Så får jag aldrig vara i fred. Alltid någon som springer och kikar på det man skriver eller undrar vad man lyssnar på för musik (Genesis, St. Vincent, Radiohead). Jobbigt. Saknar min egen dator. Med alla mina lökiga plugins till Firefox. Autologin på Google-konto. Suger att behöva skriva mitt ungefär 15 cm långa lösenord varje gång jag ska kolla min mejl eller RSS-läsare. Vafan. Meh. Gris.
Bah! Alla mina bilder ligger på min dator. Allt mitt allt. All min musik. Tack gode Krister för Spotify. Jag skrev om Krister på mitt samhällskunskapsprov. Det var inte så uppskattat och för första gången på gymnasiet fick jag mindre än VG (=G) på ett prov. Vad är det som händer? Jo, det är livet som händer. Tschüss!
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lussegubben77/416281941/
Visa toppen
Show footer