April
Sunday 22 November 2009 photo 1/1
|
Oj Oj Oj, vad jag har tänkt denna helgen. Jag har tänkt på ALLT. Hur jag ser på mitt liv. Jag undrar om jag är den enda som känner så här. Ni får gärna berätta om ni någon gång har kännt såhär:
Har du någon gång fått för dig att livet är en film? Jag går runt och tror att jag är i en film. I en film så kan man höra vad huvudpersonen tänker. Jag tänker allt som om jag berättar det för någon annan. I lördags kväll så stanna jag upp och kom på mig själv. Jag tror att livet är någon slags film. Typ en romantisk komedi. När jag kom på deta så blev jag direkt rädd. Jag på att jag kommer dö. På riktigt. Och det kommer alla jag älskar också att göra. Det kommer alla människor göra. Tankar flög verkligen igenom mitt huvud. Följande fråga blev, Hur ska jag leva på bästa sätt? Jag måste vara någon. Många tror nog att jag alltid är mig själv. Själv har jag svårt att tro det. Jag vill inte vara mig själv. Därför går jag runt och tänker på vem jag ska vara istället. Vilket är väldigt jobbigt. Så jag ställde mig frågan, Varför vill jag inte vara mig själv? Svart blev att jag vill att folk ska tycka om mig. Så alltså går jag runt och försöker anpassa mig. För att jag ska bli som andra vill att jag ska vara. Helt onödigt. Dessa tankar fick en klump i magen att växa. Jag gick runt i huset och försökte hitta något att göra. Jag kolla lite bland mammas böcker och hittade en bok om menningen med livet. Det var massa citat från kända personer. Det kanske inte hjälpte mig att slutat tänka men jag tänkte iallafall på något annat. Eller? Jag börja fundera på vad jag tyckte menningen med livet var. jag kom fram till att menningen med livet är olika för oss alla. Det slog mig också att jag bara är 14år. Jag behöver inte sitta och tänka på menningen med livet. Jag har knappt varit med om något liv. Jag behöver bara försöka ta mig igen varje dag. jag behöver inte ha allt ut funderat. Mennigen med livet, varför jag bara inte kan vara mig själv, varför mamma och pappa älskar mig hur dum jag än är, varför mina vänner står ut med mig, hur jag kan överleva trots allt socker jag äter, varför min mobil fortfarande funkar fast den dränktes i läsk, varför jag älskar att tugga på klubb pinnar och varör jag aldrig slutar skriva denna texten?
Har du någon gång fått för dig att livet är en film? Jag går runt och tror att jag är i en film. I en film så kan man höra vad huvudpersonen tänker. Jag tänker allt som om jag berättar det för någon annan. I lördags kväll så stanna jag upp och kom på mig själv. Jag tror att livet är någon slags film. Typ en romantisk komedi. När jag kom på deta så blev jag direkt rädd. Jag på att jag kommer dö. På riktigt. Och det kommer alla jag älskar också att göra. Det kommer alla människor göra. Tankar flög verkligen igenom mitt huvud. Följande fråga blev, Hur ska jag leva på bästa sätt? Jag måste vara någon. Många tror nog att jag alltid är mig själv. Själv har jag svårt att tro det. Jag vill inte vara mig själv. Därför går jag runt och tänker på vem jag ska vara istället. Vilket är väldigt jobbigt. Så jag ställde mig frågan, Varför vill jag inte vara mig själv? Svart blev att jag vill att folk ska tycka om mig. Så alltså går jag runt och försöker anpassa mig. För att jag ska bli som andra vill att jag ska vara. Helt onödigt. Dessa tankar fick en klump i magen att växa. Jag gick runt i huset och försökte hitta något att göra. Jag kolla lite bland mammas böcker och hittade en bok om menningen med livet. Det var massa citat från kända personer. Det kanske inte hjälpte mig att slutat tänka men jag tänkte iallafall på något annat. Eller? Jag börja fundera på vad jag tyckte menningen med livet var. jag kom fram till att menningen med livet är olika för oss alla. Det slog mig också att jag bara är 14år. Jag behöver inte sitta och tänka på menningen med livet. Jag har knappt varit med om något liv. Jag behöver bara försöka ta mig igen varje dag. jag behöver inte ha allt ut funderat. Mennigen med livet, varför jag bara inte kan vara mig själv, varför mamma och pappa älskar mig hur dum jag än är, varför mina vänner står ut med mig, hur jag kan överleva trots allt socker jag äter, varför min mobil fortfarande funkar fast den dränktes i läsk, varför jag älskar att tugga på klubb pinnar och varör jag aldrig slutar skriva denna texten?
Comment the photo
Jag finns för dig Klara, alltid! och det vet du (:<3333
skit fiin bild & text <3
tack tack! <3
& dessutom ser jag mig själv lite i denna texten
Jag själv är inte jag längre mitt jag har fösvunnit sen jag växte upp.. & ja när man var liten så grät man för det minsta lilla att en leksak gick isönder . Nu mår man skit nästan varje dag.. & jag är 14 år & tänker redan på att mitt liv ska ta slut för jag inte orkar med det
Egentligen
denna helgen har jag också funderat på detta här JAG MÅSTE ÄNDRA MINNA DUMMA TANKAR & FÅ MINA EGNA TANKAR TILLBAKA
Klara jag fiins alltid & du kan bara ringa mig elr ngt om du mår dåligt <333 !!
<br />
tack! finns för dig med! <333
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lussehund/425990128/
Visa toppen
Show footer