Friday 18 April 2008 photo 1/1
|
Kopiera denna texten och se hur sjukt det e med barnmisshndel
Mitt namn är Chris, jag är 3 år
Mina ögon är svullna, jag
kan inte se.
Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.
Vad kunde
annars göra min far så arg?
Jag önskar jag vore
bättre,
jag önskar att jag inte vore så ful.
Då kanske min
mor
fortfarande ville ha mig.
Jag kan inte göra något
rätt,
jag kan inte alls prata.
Annars är jag
inlåst,
hela dagen.
När jag vaknar är jag
ensam,
huset är mörkt.
Mina föräldrar är inte
hemma.
När min mor kommer hem
försöker jag vara
snäll.
Då får jag kanske bara en
smäll i kväll.
Jag
hörde precis en bil.
Min far är tillbaka från
Charlies
Bar.
Jag hör honom svära.
Jag hör mitt
namn.
Jag trycker mig mot väggen.
Jag försöker gömma mig
från
hans onda ögon.
Jag är så rädd.
Jag börjar
gråta.
Han hittar mig gråtande,
han kallar mig fula
namn.
Han säger att det är mitt fel
att han plågas på
jobbet.
Han slår mig
och skriker på
mig.
Jag kan smita till slut,
och springer mot
dörren.
Han har redan låst den,
och jag börjar stor
gråta.
Han tar tag i mig och slänger
mig mot den hårda
väggen.
Jag faller till golvet
med mina ben som nästan är
brutna,
och min far fortsätter kalla mig fula namn.
Jag
skriker 'Förlåt'
men det är försent.
Hans ansikte förvrids
till
okänslighet.
Värken. Smärtan.
Igen och
igen.
Åh snälla Gud, förlåt mig.
Snälla låt det ta
slut.
När han äntligen slutar
och går mot
dörren
ligger jag där känslolös.
Gråtande på
golvet.
Jag heter Chris.
Jag är 3 år.
I
natt mördade min far mig.
Du kan
hjälpa...
Läser du det här och inte skickar det vidare
ber
jag för din själ.
För annars måste du vara en
hjärtlös
människa som inte
blir berörd av denna dikt.
Och om du
blir berörd,
så gör något..
Därför ber jag dig, skicka den
vidare
OM DU ÄR EMOT BARNMISSHANDEL
Annons